Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamla Stockholm af Uno L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
norreport till stadsholmen eller sjelfva staden. En doft af våfflor och kaffe slår oss
till mötes, och en väldig menniskomassa utanför ett litet, pittoreskt hus vid
Stålsgränden bidrar äfven att locka oss dit. Ofvanför »Svalgången» gnisslar en skylt,
föreställande en »gyllene våffla», som äfven är namnet på detta ställe, där man ser unga
flickor i åldriga dräkter lifligt kila mellan de anstormande skarorna under lofvärdt
bemödande att söka tillfredsställa hvars och ens förfriskningsbehof. Midt häremot ligger en
torftäckt koja, hvilken enligt anslag på dörren tjenar som bostad åt en vidtseende Sibylla,
som mot en ringa penning förkunnar ens öde, »trovärdigt men utan garanti». Från
smedjan ljuder filens raspande och hammarens slag, och strax härintill grymta helt
fredligt några svin.
Det har blifvit lif och rörelse i den gamla staden. Hela Smedjegatan är full af
butiker och salustånd, där tobak, lerkärl, väfnader, tennsaker, glas och konfektyrer
finnas att köpa, och där gravörer, etsare, klippare, snabbmodellörer och andra
konst-makare i en handvändning fullgöra sina arbeten. I det hus, där en gång den stränge
reformatorn, kyrkoherden Olaus Petri herskade, inrymmes nu ett gammalt tryckeri,
som dock är i gång och trycker bland annat bref, som förskaffa innehafvaren burskap
som borgare i staden.
Storkyrkan har öppnat sitt vapenhus, hvarifrån man äfven kan få kasta en blick i
kyrkans inre, slottet är tillgängligt för allmänheten, som icke blott kan beundra den
vackra borggården utan äfven får skåda vaktstugan, köket samt trenne slottets salar.
Gillen och vinstugor, hvarifrån stundom ljuda sång och mandoliner, tillgodose ens
lekamliga behof och på de båda teatrarne: Bollhustheatern och Then lustige theatern,
utföras comedior och andra lustbarheter. På Stortorget midt för det ståtliga rådhuset
reser sig den höga, skräckinjagande »Kåken» med sin tysta, bjudande Kopparmatte,
men halsringen och kedjorna hänga nu slaka och rostiga utan användning. Brunnen
står sinad och tom. Men bardskärare, guldsmeder, väfvare m. fl. äflas ännu om att
ådraga sig uppmärksamhet och afyttra sina varor.
Men nu månde där något vara på färde nere i staden, ty menniskorna lemna
sina sysslor och springa, alla tagande vägen genom Trångsund nedåt
Smedjegatan-Där ljuder från ett af husen en gäll, skärande musik och på trappan synas tre italienska
musikanter med klarinetter och säckpipa, hvarur de ovanliga ljuden frambringas.
Bredvid dem höjer sig en hvitskäggig man i fotsid klädnad och spetsmössa, hvilken med
genomträngande allvar blickar ut öfver folkmassan. Det är trollkarlen, »151de
århundradets största underverk», som bjuder allmänheten att »komma, se och förvånas».
Men från planen framför S:t Gertruds gille höres i detsamma stoj och glam,
fram-kalladt af de konster och kvickheter, som där bjudas af ett par fantastiskt utstyrda
gycklare och akrobater.
Det börjar mörkna, och de små, enkla gatlyktorna tändas efter hand, spridande sitt
svaga sken ut öfver stadens gator och torg. Brandvakten börjar sin vandring med
lykta och sax, och tid efter annan får man höra hans hesa sång från en gatukorsning,
där han pliktskyldigast stannat för att afgifva sitt väktarerop. Hans stämma
öfver-röstas dock snart af en mera kraftig sång, och fram på Stortorgets plan till ett
väldigt bord vid den gamla rådhuskällaren ser man en liten skara krigare tåga för att
där slå sig ned under skämt och mustigt ordbyte. Öl rekvireras och drickes, sänger
sjungas, historier berättas och stämningen blir allt lifligare, tills slutligen genom några
förhastade ord det heta krigareblodet råkar i svallning, och det nyss så fredliga torget,
förvandlas till en den vilda stridens blodiga tummelplats. Klingor korsas och rassla,
skrik och svordomar blandas, och knektame tumla om hvarandra i vildt raseri, tills
det ändtligen lyckas stadsvakten att afväpna samt arrestera fridstörarne, hvarigenom
lugnet för en stund är återställdt. Knappt ha dock bord och bänkar åter ordnats,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
