- Project Runeberg -  Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Revy i bild och ord /
196

(1897) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstutställningen II. af Uno L.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kanske fins det irtgen bland alla de öfriga här representerade skulptörerna, som förmått
ge sina figurer en så lefvande kraft, som Meunier. Men betraktandet af hans arbeten
skänker dock ej odelad glädje. Det väcker t. o. m. sorg att stå så att säga ansikte
mot ansikte med hans Puddlare i Avila, i hvilken han framstält menniskan som lastdjur,
drifven, flämtande och utarbetad, med mödans försoffande tyngd framstirrande ur hvarje
drag, hvarje led, och samma uppfattning om också ej i lika hög grad återfinnes i
Hamnarbetaren och Jordtorfvan. Den förlorade sonen är däremot mera innerlig.

Engelsmän fins det endast en, Briton-Rivicre, med ett arbete Sista pilen, där
en kraftig jägarefigur efter sista skottet med sin jaktknif står redo att möta det rasande
villebrådet, ett väldigt lejon.

Frankrike representeras af Chaplain, Charpentier, Darnpt, Falize och Rodin
men dessa utställa nästan uteslutande mindre arbeten, spridda här och där i salarne och
torde ej ha tillvunnit sig någon allmännare uppmärksamhet. Italienaren Origo är den
ende af sin nation och hans båda bronser Don Quichotte och En picador ha sannolikt
icke heller beaktats af många. Båda äro af en viss gripande verkan, den förre genom
sin vansinniga öfverspändhet, den senare genom sin förtviflade kraft. Med tysken
Stucks bronsstaty Atleten, hvilken synes nästan brutalt grof, kunna vi nu afsluta denna
afdelning.

När vi så skola öfvergå till målningarne, ligger svenska afdelningen i alla
afseenden närmast till hands, men vi hafva först att passera ett mindre rum, i hvilket
en alldeles särskild utställning blifvit inrymd, den s. k. Objets d’art. Det är Alf
Wallander, som här visar en samling keramiska arbeten, skålar, vaser och kannor
m. m., af liffull, färgrik behandling och omvexlande, kraftiga motiv. Afven andra
konstnärer ha lemnat goda bidrag till denna afdelning, men vi kunna ej uppehålla oss
med att särskildt framhålla dem, utan öfvergå härmed direkt till

JM ålning-en.

Sverige.

Här äro försöken djärfvare och mera mångfrestande, allt visar en lifligare fart
och mera fri behandling, hos många t. o. m. allt för fri men med en sträfvan efter
nyare, bättre medel att träffa det sanna och rätta. Sverige representeras af ej mindre
än 160 målare, af hvilka alla bidraga med en ansenlig massa dukar, och det är i denna
samling ej godt att veta, hvar man lämpligen skall börja. Vi må dock försöka finna
oss tillrätta.

I en af de större salarne fängslas vi genast af professor Julius Kronbergs Våren,
ett arbete, som ingen gärna kan gå ouppmärksam förbi och hvilket skänker betraktaren
en odelad konstnjutning med sina klara, lifliga färger och sina skarpa motsättningar
af skuggor och dagrar. Det är lifsglädje, kraft och skalkaktighet i detta arbete, hvilket
visar en harmoniskt utvecklad mästare, som med planen klart utstakad lugnt och säkert
gått till sitt verk. Af de två öfriga arbeten Kronberg utställer visar hans Bacchant
sin mästares ypperliga förmåga i akvarellbehandlingen, och porträttet af professor
Hamberg ger ett vackert prof på hans konst som porträttmålare. Grefve Georg von
Rosen möter därnäst med sin storartade samling porträtt af professor Palm, kanslirådet
Sander, Generalen, grefve Lagerberg, Hertig dJ Otrante, aflidne Öfverståthållaren, friherre
af Ugglas och äfvenledes aflidne professorn Pontus Vikner, hvilket sistnämda, måladt
endast efter fotografi, ovilkorligen måste fängsla genom sitt lefvande uttryck och
sannolikt får sättas främst af allt, hvad utställningen inom denna konstart har att
uppvisa. Professorerna Kronberg och grefve Rosen torde tillhöra de mästare, om
hvilkas alster ej mer än en mening längre höres, och vi kunna därför rörande dessa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:56:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/akisfsh/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free