Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstutställningen II. af Uno L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af Hatis Gudes målningar utmärker sig strandpartiet Frän Lister, med sina mörka
vågor under den uppdragande stormens raseri, för sann, lefvande kraft, och
Sommarnatt med de tre figurerna — gossen, som leker vid vattenbrynet bevakad af en bakom
stående kvinna, under det en annan kvinnofigur längre uppåt stranden drömmande
blickar ut mot det orörliga hafvet — är af en gripande, enslig stämning.
Nils Gude har endast ett porträtt af en ung, hvitklädd dam, som mot en guldgul
fondvägg sitter tillbakalutad i en gungstol, hvilket dock är af en rätt behaglig verkan.
Frits Thaulow framställer i sin Midnatt en ypperligt tecknad, gammal stad, öfver
hvilken en ensam tindrande stjärna lyser ned från det djupblå himlahvalfvet, en smal
å flyter lugn och stilla fram mellan höga kajer, och vid en öfver densamma ledande
gammaldags bro ser man ett drömmande menniskopar lutadt. I sin Sommarafton i
Haugesund visar han en landtlig by, genom hvars ensliga gata korna stilla och
begrundande vandra mot hemmet.
Landskapsmåleriet har för öfrigt bland norrmännen många goda utöfvare. Marie
Tannces har målat en höstbild Frän en gammal gärd, som i sin sanna naturtrohet
är af mycket god verkan. Kraftiga höstbilder målar äfven Lars Jorde, som dessutom
har en vinterbild Julgille, där man ser en stor gård på landet, ur hvars fönster tränger
ett starkt festligt ljussken, under det en massa slädar på gården vänta att hemföra
de muntra gästerna. Andra vinterstycken måla Jørgen Sørensen, Fr. Collett, bland
hvilka Den första snön kan särskildt framhållas, Fredrik Kølstø, med sitt kraftiga
Töväder och Jakob Gløersen: Snöstorm och Vinter, båda kyligt karaktäristiska
vinterstämningar, m. fl.
Johannes Miiller visar ett par synnerligt stämningsfulla nattstycken: Natt, öfver
hvilken man riktigt kan se nattens tysta lugn hvila, och Mänuppgäng pä högfjället,
enslig och dyster. Karl Reynolds har en kraftfull Sommardag i Telemarken, där man
ser några tunga, laddade ovädersmoln hotande draga upp vid horisonten, skänkande
landskapet en mörk, tryckande stämning. Ilans Heyerdahl har åtskilliga raska och
kraftiga målningar, af hvilka särskildt böra framhållas hans Högsommar, med de djupa
färgerna och den friska värmen, äfvensom Nymf och hafsfru, mera kylig men af samma
käcka friskhet, för att icke nämna porträtter af Statsrådet Sverdrup och Friherrinnan C.
samt de ypperligt målade Systrarna.
Ypperliga sjöstycken finnas af Otto Sinding, såsom t. ex. Vid yttersta skären
med dess förtonande vackra dager, samt Pä hafvet och Hvalfångaren prejar för post
m. fl. Vidare Amaldus Nielsen, hvilkens målning Friskt väder, där man, som det
heter, ser »hafvet i skjortärmarne», ger ett mycket naturligt intryck; Thorolf Holmboes
Nordanvind — han har äfven ett par andra goda målningar af känslig, stämningsfull
verkan: Augustinatt och Aftonstiltje; — samt slutligen Fredrik Kols tø, äfven han i en
målning framställande nordanvindens kyligt friska färd öfver fräsande, hvita vågor.
Samme konstnär har äfven ett porträtt af en behaglig ung kvinna, som lätt
drömmande hvilar från sin husliga sysselsättning. I en tafla kallad Morgonstämning frän Lier
har R. Hjerlow sökt och äfven lyckats få fram denna eget gråkyliga ton, som är
utmärkande för en sommarmorgon vid soluppgången.
Vi träffa nu åter på en duk af större dimensioner, framställande en tafla, som
säkert ådragit sig de flestas uppmärksamhet, äfven om de efter första granskningen
rysande dragit sig därifrån. Det är Eyolf Soots Barnamörderska. Han har där
onekligen valt ett ruskigt ämne, men hans behandling af detsamma är värd erkännande.
Han har ej i den vanliga kriminalberättelsens anda fråssat i sina rysligheter eller sökt
vederbörligen uppskaka sin publik, utan han framställer ett enkelt faktum, sorgligt
och motbjudande visserligen, men dock ett faktum, och har däri inlagt sin egen
uppfattning af den gripande handlingens oåterkalleliga fullbordan. Jämför man denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
