- Project Runeberg -  Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Revy i bild och ord /
204

(1897) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstutställningen II. af Uno L.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Skillnaden mellan denna och Norges fria afdelning är påfallande, ty här kan
man verkligen finna en högst väsentlig olikhet mellan fria och icke fria konstnärer,
hvilket bland norrmännen ej hade sig så lätt. I denna afdelning finner man visserligen
äfven en del saker, som mycket väl kunnat sämjas med de lugnare elementen, men
här finnas också saker, som man omöjligen vet, hvad man skall tänka om, på samma
gång som arbeten, hvilka man måste erkänna vackra, om man också icke fullt förstår
dem. Guldet tycks spela en stor rol för dessa konstnärer, ty man ser de flesta
målningarna rikt förgyllda. En af de bästa bland dessa fria konstnärer, om man kan våga
sig på att bedöma dem, är kanske Joakim Skovgaard. Hans stora tafla Kristus förer
röfvaren in i paradiset är med alla sina oförklarliga besynnerligheter dock en vacker
färgkomposition, och Den gode herden är i sin helhet onekligen af en egen poetisk
skönhet, om man också ej kan rätt förstå, hvarför herden blifvit försedd med helgongloria.

Vilh. Hammershøj heter en annan af den fria utställningens konstnärer, hvilken
har en rätt talrik samling utställda verk. Utom åtskilliga porträtt målar han förnämligast
interiörer, såsom Interiör med klaver, Interiör med en kvintdig figur, Interiör med en hvit
dörr och Interiör med porträtt af konstnärens moder. Afven här är det åtskilligt, som
man ej kan fullt sätta sig in uti, men det hvilar dock ett visst stämningsfullt vemod
öfver dessa målningar och man får stundom en känsla af tomhet inför dem, som skulle
någonting därifrån vara lösryckt och borta. H. Slott-Möller målar också en Interiör
med blå blomma, en egendomlig, färgdämpad tafla med en kvinna vid pianot i ett
skumt rum. Genom ett smalt fönster infaller det sneda solljuset belysande den blå
blomman, och det färgspel, som härigenom uppkommer, är af vacker, effektfull verkan.
I en annan tafla framställer han tre kvinnor vandrande i rad genom ett varmt, dämpadt
solljus, som öfver deras anleten och ljusa klädningar kastar ett rödt, värmande sken.
Denna tafla kallas Sommarafton, och verkar äfven den som ett egendomligt men
vackert färgpoem. Komma vi så till den friaste och mest egendomliga af alla
konstnärer icke allenast här utan på hela utställningen, J. F. Villumsen, hvilken af de flesta
blifvit mycket strängt bedömd för att icke säga fullkomligt utdömd. Och dock får
väl äfven han göra anspråk på att vara konstnär, och en konstnär, som med full
öfvertygelse gjort, hvad han gjort, äfven om han därför ej kan påräkna allmänhetens
vare sig bifall eller erkännande. Af hans målningar nämna vi endast Män som bryta
sten i en frodig bergstrakt med Gemsen som symbol för den fritt lefvatide djurverlden.

Härmed lemna vi Danmarks fria utställning och på samma gång de
skandinaviska länderna. Om vi då ta en sista öfverblick öfver, hvad vi här skådat, så torde
vi lätt kunna erkänna, att svenskarne äro de bäst representerade af Skandinaviens
trenne folk, och att det, trots åtskilliga öfverdrifter och obetydligheter, är en vacker
och stark utställning våra landsmän här åstadkommit. Jämföra vi sedan norrmän och
danskar, så torde, om vi taga i betraktande de senares betydligt större antal, norrmännen
dock böra tillerkännas försteget för den kraftigare, mera själfulla rörelse, som gör sig
gällande bland dem.

Den internationella afdelningen.

Härunder sammanföras alla öfriga land, hvilka på särskild inbjudan deltaga i
konstutställningen, d. v. s. Finland, Ryssland, Tyskland, Österrike-Ungern, Schweiz,
Italien, Spanien, Frankrike, Belgien, Holland, England och Skotland. Det lider mot
slutet, och vi måste skynda oss. Låtom oss därför genast begifva oss öfver till Finland,
vårt gamla broderland, d. v. s. den sal, som i konsthallen representerar detsamma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:59:25 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/akisfsh/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free