Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstutställningen II. af Uno L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En af de taflor, som här kraftigast träda oss till mötes, är den af Eero Järnefelt
målade skildringen ur nybyggarens mödosamma kamp för tillvaron. Han kallar den
Sved och visar med en karaktärsstyrka och en sanning i uppfattningen, som ovillkorligen
griper en, hur denne banbrytare i ödemarken får sträfva och slita för sitt dagliga bröd,
under det han åt kommande släkten upparbetar obygden till odlingsbar, gifvande mark.
Största intresset har han samlat omkring den lilla flickan i sin lappade dräkt och med
det sotiga, trötta barnansiktet. Därnäst ha vi Albert Edelfelts Sorg, där han mot
bakgrunden af ett finskt skogslandskap tecknat ett par älskande, som innerligt dela någon
bitter smärta. Bredvid denna finna vi samme konstnärs kraftiga verklighetsskildring
Ruokolaksgummor, af hvilka en med synbar talförhet berättar och utlägger någon
intressant historia, som af den andra girigt uppfångas, under det några yngre kvinnor
med olika uttryckt missnöje ge akt på dem båda. Axel Gallén visar tre kalevalabilder,
Ilmarinen smider Sampo, Sampos försvarare och Ur Kalevala, alla kraftigt framställda
men svåra att förstå för den, som ej eger kännedom om finnarnes nämnda epos. Den
förstnämnda har dock tillvunnit sig mycken beundran för sina kraftiga figurer och sitt
vackra, lifliga färgspel. Adolf von Becker har målat en ypperlig Nyländsk allmogeskytt
af mycken karaktär. Er edrik Aklstedt framställer Sorg på nybygget vid ett barns likbår,
där föräldrar och syskon äro församlade för att öfver den döda läsa några bibelns
ord. Väinö Blomstedt har målat en Odcmarkssjö, som tilltalar genom sin ödsliga, stilla
stämning. Och slutligen möter oss Berndt Lindholm med sina friska naturstudier, såsom
Strandparti från Sveriges ve stkust, Mellan klippor och tallar och de tre målningarna
Hafvet i storm präglade af äkta natursann uppfattning och en enkel, öfvertygande
framställning.
Vårt intresse är ännu med finnarne, men vi måste dock bjuda dem farväl för
att egna en blick åt det land, med hvilket de nu äro förbundna. Ryssland har inte
hitsändt många arbeten, men de som finnas äro af stort intresse såsom prof på en
frisk, kraftig konst, kanske t. o. m. en smula rå, men dock konst af framåtgående
och värde. Af konstnärerna är Elic Repin den, som ovillkorligen tilldrar sig största
uppmärksamheten, detta synnerligast genom sin stora målning Saporogiske kosacker
skrifvande ett groft svar å en skrifvelse från sultanen. Detta är också en tafla, som
man måste stanna vid och deltaga i, man är nästan tvungen att skratta med de grofva,
uppsluppna figurerna, som där äro församlade kring den illistige brefskrifvaren, hvilkens
lyckade, skarpa infall väcka de obändiga steppsönernas hänsynslösa, stormande munterhet.
Midt emot denna har samme konstnär en annan tafla, Båtdragare vid Wolga, finare
och mera civiliserad i färgen, men af samma genomgående, uttrycksfulla karaktär.
Hvar enda en af dessa slaftyper utgör en karaktärsstudie för sig. Och dessutom hvilar
öfver denna tafla en svettdrifvande värme, som t. o. m. åskådaren kan tycka sig
känna, så väl har konstnären lyckats få fram den på duken. Afven Repins tredje
tafla, Rekrytens afsked, är ett framstående konstverk, om den också bredvid de andra
båda ej kommer till sin fulla rätt. Samma förhållande är det öfver hufvud taget med
öfriga utställares arbeten inom denna afdelning. Repins taflor ta så uteslutande allt
intresse till sig, att ingenting blir kvar för de öfriga. Vi kunna dock ej underlåta att
nämna ’Jean Schischkins målning Skogen, utmärkt för kraft och vacker stämning.
Tyskland ligger oss nu närmast och i sammanhang därmed taga vi äfven
Schweiz, hvilka båda land äro inrymda i samma sal. Den är det oaktadt snart
genomgången. Tyskame utmärka sig förnämligast genom sina porträtt, såsom
Bismarcks-porträttet af Franz von Lenbach m. fl. porträtt af samme konstnär samt Kejsar
Wilhelm II:s porträtt af Max Koner jämte åtskilliga andra. Dessutom utställer A. von
Werner en väldig paradtafla, Tyske kejsaren lyckönskar Moltke på hans 90-ånga födelsedag.
Af landskapsmålningar finna vi däremot ej många. Max Liebermann har en, Kvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
