- Project Runeberg -  Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Revy i bild och ord /
206

(1897) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstutställningen II. af Uno L.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med geten, af rätt god karaktär och Julius Bergmann den andra, Afton vid dammen,
en både vacker och stämningsfull tafla med det varma solljuset öfvergjutande den
unga vallflickans hela gestalt. Men några flere ha ej fäst vår uppmärksamhet. Af
de två Schweizarne är det endast en som beaktas, nämligen Arnold Böcklin för den
ena af sina två taflor, Heracles’ helgedom. Man ser här ett strandparti med hafvet i
bakgrunden. Ett väldigt träd reser sig öfver en murad inhägnad, på hvilken skönjes
Heracles’ byst. Framför ingången till detta enkla tempel står en kraftig krigaregestalt
stödd mot sin lans, under det två andra med betäckta ansikten knäböja på
marmorsockeln. Öfver det hela hvilar en kraftig stämning af höst. Himlen är öfverdragen
af regndigra, tunga skyar, hafvet går i långa, dynande vågor och vinden sliter de torra
löfven från trädet. De ryckas loss, hvirfla och falla, betäckande helgedomens
marmorgolf med en brokigt skiftande matta. Taflan är kraftig och utförandet synnerligen
omsorgsfullt. Om Österrikes och Ungerns tre konstnärer, inrymda äfven de i samma
sal, ha vi ingenting att säga, då deras arbeten ej ådragit sig vår uppmärksamhet.

Det torde förlåtas oss, om vi nu endast i ett hastigt förbigående betrakta
Hollands och Belgiens hitsända målningar, hvilka i likhet med föregående äro
sammanförda i en sal. Vi finna då bland belgarne Franz Courtens med en större djurmålning
Vid Zaans stränder, P. J. Dierckx’ genre Farmors lektion, Henry de Groux’s pastell
Napoleon i afvaktan, Alfred Stevens, Brefvet och Emil Wauters porträtt af Mr G.
Somzée till häst m. fl., samt bland holländarne Hendrik Jansen: En mulen dag, Willy
Martens: Lördagsarbete, samt Hendrik Mesdag: Afton vid Hollätidska kusten.

Afven Italien och Spanien rymmas i samma sal och representeras af, det
först-nämda: Pietro Fragiacomo: Vinterafton, så olik vår nordiska vinter; Giovamii Segantini:
På bete i Alperna, där fåren en stund lemnats åt sig sjelfva medan herden tar sig en
lur; och Ettore Tito: Procession och Hästombyte; samt Spanien: B. J. Sorolla: De
nygifta, samt José Villegas: Grupp ur taflan »Dogaressa Foscari» med de tre katolska
prelaterna i sina gula kåpor.

Vi begifva oss nu härifrån till den franska salen, där vi finna åtskilligt, som vi
ej kunna gå förbi. Vi måste då först stanna vid W. A. Bouguereau’s kvinnofigur
Pärlan, en af de mest tilltalande och ypperliga målningar i den vägen, som utställningen
har att uppvisa. Bredvid denna är en annan liknande af Carolus Duran, kallad
Uppvaknandet, äfven den af samma strålande skönhet i form och färg. Durans Poet vid
mandolinen visar konstnären från en annan sida, sannolikt som porträttmålare och en
framstående sådan. Andra porträtt utställa Leon Bonnat: af Alex. Dumas d. y, och
konstnärens Moder; Albert Besnard: af Grefvinnan von Essen, född Gyldenstolpe; samt
A. P. Roll: af Alexander Dumas d. y. Denne senare har äfven en tafla kallad Lifsglädje
och framställande en pojke, som med ridpiskan i högsta hugg trafvar fram genom
småskogen, under det en hund skällande sträfvar att hinna med, hvilken tafla onekligen
är af mycken friskhet i såväl uppfattning som utförande. Ett varmt, stämningsfullt
aftonlandskap, kalladt Ensamhet, utställes af Emile René Ménard; episoder ur Jeanne
d’Are’s historia, att utföras i gobelinsväfnad, af Jea?i-Paul Laurens; samt Skisser till
väggmålningar af Franfois Flameng. En konstnär, som väsentligt skiljer sig från de
öfriga genom sättet att uttrycka sig, är Puvis de Chavannes i sin enkla tafla Den
förlorade sonen, med ämnet hemtadt ur bibliska historien. Man ser den förlorade som
svinvaktare blottad på allt, t. o. m. det nödvändigaste, hvilket hos honom uppväcker
ödmjukhet och ånger och inger honom tanken att återvända till sin fader. Ämnet är
ju i sig sjelf gripande och har här blifvit framställdt med en i all sin enkelhet sann
och uttrycksfull känsla.

Vi lemna härmed fransmännen och begifva oss tvärt öfver vestibulen in i den
engelsk-amerikanska och sista salen. Det är här engelsmännen, hvilka framträda såväl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:59:25 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/akisfsh/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free