Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klart följa den yttre världens skiftande bilder som om vi stode
därute under Guds fria himmel och klara sol.
På en cirkelrund, höj- och vridbar hvit bordskifva se vi
nämligen en del af den yttre omgifningen afspeglad i
förminskad skala, men ändå skarpt och fullt tydligt samt med sina
naturliga färger. En enkel vridning på ett från taket
nedskjutande handtag framtrollar en ny vy på skifvan, så att man
faktiskt kan se horisonten rundt. Där ha vi t. ex.
hufvud-entréen med sina fladdrande vimplar, sina himmelsblå
vaktmästare och skaror af in- och utpasserande allmänhet. Så
skiftar taflan: vi se Stockholms stads paviljong ligga bländhvit
och härlig mot en bakgrund af saftig grönska och blå himmel.
En ny vridning på handtaget och Industrihallens kupol träder
fram för vårt öga, ljus, glad och ögonsmekande. Den ena
bilden trollas fram efter den andra, tydlig i hvarje detalj,
hvarje färgnyans, vid god belysning till och med så skarp, att
man tydligt kan igenkänna anletsdragen på kommande och
gående — det skall till och med ha händt, att personer, som
tappat bort hvarandra i utställningsvimlet, hastigt och lustigt
åter förts tillsammans därigenom, att den ene af dem fått se
den saknade vännen dyka upp på camerans bordskifva.
Camerans allseende öga afslöjar äfven ibland små lustiga
pikanterier af stort intresse för åskådarne. Sålunda hände en
dag strax föie midsommar att åskådarne fingo se ett älskande
par, som tagit plats på en soffa i närheten af
Turistpaviljongen och som, i tanke att de voro osedda, emedan platsen vid
tillfället var tämligen folktom, passade på tillfället att utbyta
en serie af de muntliga ömhetsbetygelser, man kallar kyssar.
Man kan tänka sig, till hvilken munterhet denna idylliska scen
gaf anledning därinne i den mörka kammaren. Sedan
åskådarne kommit ut, begåfvo de sig i samlad trupp ned till
skådeplatsen, där de två aningslösa människorna ännu sutto kvar,
nu naturligtvis korrekta i skick och sätt, men säkerligen litet
fundersamma angående betydelsen af de förbigåendes spefulla
ögonkast och småleende miner.
En annan likadan camera obscura är belägen på östra
utställningsfältet bakom Maskinhallen och alldeles invid
ång-sluparnes och ångfärjornas tilläggsplatser vid Allmänna gränd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
