Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Första bilden föreställer de tre vise männens tillbedjan.
Man ser det torftiga stallet, där Maria sitter vid den
guda-sändes enkla läger, under det Josef står beskyddande bakom
henne och de tre österländska magerna knäböjande frambära
sina håfvor af guld, rökelse och myrrha. Genom en öppning
i taket ser man den vägledande stjärnan stråla, glänsande och
stor, på den djupblå natthimlen.
Nästa bild är en framställning af flykten till Egypten —
Maria med barnet i sitt sköte sittande på en mulåsna, som
ledes af Josef. Vägen för genom ett snår af glesa buskar, och
i bakgrunden ser man pyramidernas väldiga käglor och
sfinxernas orörliga jättestoder bada i guldglänsande morgonljus.
Tredje bilden föreställer Jesus lärande i tämplet, hvarvid
dock konstnären enligt vår mening gjort honom alldeles för
späd. Det är icke en tolfåring, som här framställes, snarare
en sexåring. Kompositionen kunde för öfrigt varit mera
figurrik och mera liffull — den gör, kort sagdt, ett tämligen
scha-blonartadt intryck.
Stämningsfullare än den fjärde taflan, som framställer Jesu
dop. Det praktfulla Jordanlandskapet, där man ser floden
slingra sig bort mot horisonten i en djupt nedskuren bädd
mellan väldiga klippblock och försvinna i en jätteklyfta, bildad
af två skyhöga bergväggar, är i synnerhet effektfullt. Själfva
personerna ådraga sig däremot mindre uppmärksamhet, och
man står till och med något undersam inför konstnärens tilltag
att utrusta Johannes med en staf i form af ett kors, en
anakronism, som kunde vara förlåtlig för några hundra år sedan,
men som i en tid, då historisk kritik måste gälla mer än lös i
tradition, är fullkomligt malplacerad. Det kan naturligtvis
aldrig ha fallit den verklige Johannes in att begagna en staff
forynad som ett skymfligt afrättningsredskap, hvilket först
åtskilliga år efter Jesu död antogs till kristendomens symbol. Vi i
anmärka detta därför, att det enligt vår mening i sådana fram- ■
ställningar som dessa mycket väl går an att förena religiös.
pietet med historisk trohet.
Nästa bild skall åskådliggöra Jesu frestelse. Gruppen–––-
Kristus lugn och majestätisk, hög och klar, frestaren mörk,,
lurande och falsk — är rätt verkningsfull, men tyvärr är bak–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
