- Project Runeberg -  Utställningen i Stockholm 1897. Beskrifning i ord och bild öfver Allmänna konst- & industriutställningen /
560

(1897) [MARC] Author: Andreas Hasselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lika de nu brukliga, hade ett stift, som anslog strängen, äro
nämligen den äldsta formen af klaverinstrument. Här utställes
jämväl ett »hackbräde» frän medeltiden, ett instrument, som
spelades på det sättet, att strängarne anslogos med två
pinnar. Samma system ligger till grund för spinetten, med den
skillnad, att strängarna här sättas i rörelse af fjäderpennor
fastade på tangenter. Klavecinen hade ungefär samma
inrättning. I samlingen förekommer en spinett från 1600-talet samt
tre klaveciner från 16- och 1700-talen. Såsom en öfvergång
till våra dagars fullkomnade instrument utställes ett af Kraft i
Stockholm år 1800 förfärdigadt taffelpiano med ganska godå
egenskaper. Då man ser dessa äldre tiders anspråkslösa
instrument, jämför dem med våra dagars och tänker på hvilka
ännu oöfverträffade musikaliska mästerverk, som komponerades
den tiden, kan man ej undgå att anställa en stilla reflexion
öfver — förr och nu. Förr: dåliga instrument, utmärkta
kompositörer — nu: utmärkta instrument, men missväxt på utmärkta
kompositörer.

Bland stråkinstrumenter förekomma många för våra ögon
högst besynnerliga tonverktyg. Det egendomligaste af dessa
är väl den s. k. nunnefiolen, en åbäkig tingest, längre än en
kontrabas och med blott en enda tjock sträng. Då man
spelar pä denna sträng, sättes det rörliga stallet i vibration och
åstadkommer en smattrande trumpetton. Instrumentet lär
under medeltiden begagnats i stället för trumpet i nunneklostren,
hvilkas invånarinnor väl icke ville vanställa sina kyssverktyg
med trakterandet af biåsinstrument. Däraf har det fått sitt
namn. Det kallas också sjötrumpet, emedan det äfven lär
begagnats på sjön till samma ändamål som våra dagars —
mistlurar. Det här förekommande instrumentet förskrifver sig frän
1500-talet.

Förutom åtskilliga både gamla och dyrbara violiner och
violonceller märka vi ett ganska egendomligt, numera
försvunnet instrument, en liten miniatyrviolin, kallad »dansmästarefiol»,
emedan danslärarne i gamla dagar begagnade dessa instrument
vid sina lektioner, bärande dem med sig i sina rymliga
rockfickor från ställe till ställe. Samlingen innehåller flere sådana
små instrument. För öfrigt finner man ett exemplar af den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:57:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/akishassel/0574.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free