Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamla liran, likaså af nyckelharpan, två instrument, som i
lorna tider begagnades rätt mycket på landsbygden, men nu
äro totalt undanträngda af det plebejiska handklaveret. Ett
gammalt s. k. psalmodikon utställes äfven bredvid en af
ofvan-nämnde Kraft förfärdigad spikharpa, ett egendomligt
instrument, hvarest tonen åstadkommes genom strykning af
järn-och mässingsstift. Slutligen bör nämnas ett arabiskt
stråkinstrument af högst kuriöst utseende.
Bland öfriga instrument äro lutorna de
anmärkningsvärdaste. Detta instrument, som i forna dagar spelade en så stor
och romantisk roll, har numera kommit så godt som helt och
hållet ur bruk, oförtjänt nog, ty som ackompanjemang är det
obestridligen öfverlägset guitarren. Måhända skall genom
Bell-manssångaren Sven Scholander lutan ännu en gång komma
till heders såsom ett lika fint som verkningsfullt beledsagande
instrument till romanser och visor. I Claudius’ samling
förekommer en hel del dylika instrument, de äldsta från 1500-talet,
af italienskt ursprung och i sitt slag enastående. Dessa ha
endast 5 strängar, under det att strängarnes antal varierar
mellan 6 och 15 på instrumenten af yngre datum. Några af
dessa senare äro försedda med en särskild hals för
bisträn-garne.
Cittror och guitarrer förekomma äfven ganska talrikt. Af
det senare instrumentet förekommer ett exemplar, som räknar
sina anor ända från 1500-talet. Bland cittrorna observerar
man särskildt en präktigt utstyrd sådan af engelskt ursprung
och som lär ha tillhört en dansk prinsessa. Denna cittra är
jämväl försedd med tangenter. Till cittrorna får väl också
hänföras ett fornnordiskt instrument, kalladt langeleik, som
fordom förekommit i Norge och på Island, utgörande ett
mellanting mellan psalmodikon och cittra.
Bland biåsinstrumenten märka vi en häroldstrumpet,
för-skritvande sig från medeltiden. Åtskilliga af biåsinstrumenten
förete besynnerliga, nu mer ej brukliga former, så t. ex. ett
med läder öfverklädt träinstrument, formadt som en orm, hvaraf
det erhållit namnet serpent. Tonen frambringas genom ett
hornmunstycke och modifieras genom hål på sidorna. Vidare
kan nämnas en kopia af en fornnordisk lur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
