Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lekande böljor, medan ballongen, känslig för den minsta
lättnad i sin last, hastigt stiger allt högre och högre, medan den
samtidigt föres bort af den lätta vinden. Snart synes den
endast som en mörk, metallskimrande boll mot det blåa fästet,
och åskådareskaran här nere skingras så småningom. Hvad
åskådarne emellertid icke sett, det är att fotografen däruppe
från gondolen fotograferat dem alla och hela utställningen,
hvilken fotografi, tagen på 1,000 meters höjd, vi som en
intressant kuriositet här meddela.
Men hur många af dessa tusen, som med ögonen följt
luftskeppets afFärd, skulle ej i detta ögonblick vilja befinna sig
ombord i den lilla gondolen, glidande fram där uppe i den
rena, härliga luften, högt öfver jordens buller och äflan,
om-gifna af rymdens majestätiska tystnad? Åtminstone känna vi
oss gripna af en känsla af afund, och det är ej utan att vi i
vårt stilla sinne hvälfva en plan att köpa oss en egen ballong
— så snart vi vunnit högsta vinsten på utställningslotteriet.
Tyvärr måste vi vid nyktrare eftersinnande bekänna, att det
nog inte blir vi, utan våra förhoppningar, som komma att
sväfva upp i det blå.
För att trösta oss begifva vi oss ned till
hufvudrestauran-ten och taga plats i den s. k. parken, där vi, läppjande på
det svalkande innehållet i vår ärligen fyllda bägare, drömma
bort en stund med att låta blicken glida ut öfver vikens
spegelblanka vatten och de gröna, sig allt mer i skugga höljande
stränderna, medan tonvågorna af Mignons trånande romans
från Hjalmar Meissners orkester behagligt vaggar vår
afund-sjuka till ro.
Skymningen börjar falla på och vi vakna ur våra
drømmerier med en känsla af att det är något, som vi hålla på att
försumma. Och vid det vår blick än en gång flyger utåt
viken erinra vi oss plötsligt hvad det är: Marinskådespelen.
Äter bär det af med raska steg bortåt Rosendalsvägen,
förbi »Gamla Stockholm», norska fiskerihallen och pumphuset,
till dess vi komma till ett långt och högt plank på vänster
hand. Vi köpa -oss en logeplats i det lilla biljettkontoret, pas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
