Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utåt den breda vägen, medan man hör klockorna i alla stadens
kyrktorn, nära och fjärran, ringa in högmässan.
Inkomna på utställningen styra vi våra steg förbi
Industrihallen och den bakom liggande Djurgårdsteatern, hvarest vi
finna uppgången till Skansen, kännetecknad af en prydlig och
pittoresk portal. I dag går man obehindradt in och ut genom
denna, ostörd af alla biljettgranskande vaktmästare.
Hvad säger ni, om vi skulle vara nog gentila att åkande
begifva oss upp? Skjutsen är billig, och ekipaget ser ni där
vid sidan. Det ser underligt ut, icke sant, men så är det också
någonting alldeles nytt, hvilket ju är ytterligare ett skäl att
försöka det. Det är nämligen en af de två vagnar, som
trafikera den nyöppnade bergbanan. Den i starkt sluttande form
byggda vagnen har en rad af trappformigt ordnade säten och
rullar på små, med flensar försedda hjul på ett par skenor,
dragen af en i spåret löpande ståltrådslina. Stigningen är
ytterst brant, och man kan svårligen afhålla sig från att göra
den reflektionen, att färden skulle kunna bli mindre behaglig,
därest linan skulle brista eller genom något annat missöde
vagnen rutschade utför den höga branten. Men för modiga
andar, som vi naturligtvis äro, innebär ju själfva faran en
re-telse, och för resten är, oss emellan sagdt, icke alls någon fara
å färde, då alla möjliga försiktighetsmått vidtagits och
materialen är fullkomligt ny. Vi träda därför helt morskt in på
den lilla ändstationen, betala våra 15 öre och taga plats i den
snart fyllda vagnen.
Rätt som det är känna vi, huru vi föras uppåt med
ganska rask fart. Utsikten vidgar sig hastigt, midt i stigningen
möta vi den nedgående vagnen, och innan vi veta ordet af
äro vi uppe på höjden och stiga af på ett slags plattform,
nästan kännande oss som små hjältar, då vi finna oss vara
föremål för en hel hop nyfikna människors uppmärksamhet.
Vi komma öfverens om att den lilla resan var mycket treflig
och kunna endast beklaga doktor Hazelius för de motigheter
han haft med denna anläggning, som för det första blef färdig
långt senare än beräknadt var och för det andra måste stängas
efter en kort tids trafik, därför att vederbörande tyckte sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
