Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Albert Lindström »Hör oss, Svea». Den ståtliga och gripande
hymnen gjorde en utomordentlig effekt.
Då sången förklingat, vidtog prisutdelningen.
Centralkomiténs sekreterare d:r L. Looström uppropade de med
guldmedaljer prisbelönta, af hvilka de närvarande, och de voro
rätt många, en i sender trädde uppför trappan till estraden
och mottogo diplomet för medaljen ur konungens hand. Efter
prisutdelningens slut utdelade konungen ordensutmärkelser till
kommissarierna, hvarpå sångkören afsjöng »Du gamla, du
friska, du fjällhöga nord.» Under tonerna af en festmarsch
af-lägsnade sig därefter konungen samt de öfriga furstliga
personerna, och de öfriga församlade spredo sig åt olika håll.
Icke heller den i allt öfrigt så vällyckade
Stockholmsutställningen — som, i förbigående sagdt, af utländska besökare
karaktäriserats såsom ett ovanligt och vackert undantag, i så
måtto, att den verkligen varit en industriel uppvisning af
allvarlig betydelse och ej, såsom ofta nog numera är fallet, en
förevändning för saker, med hvilka det allvarliga arbetet har
litet eller intet att skaffa — ej heller Stockholmsutställningen
har, säga vi, undgått en liten final af missljud med anledning
af prisbelöningen. Då vi i det följande tänka ägna några
rader häråt, sker detta visst icke af någon lust att klandra, detta
så mycket mindre som vi äro lifligt öfvertygade om att
klagomål af detta slag äro oåtskiljaktiga från allt hvad
pristäflin-gar och prisbelöningar heter, äfven om i realiteten
opartiskheten hos domarne nått fullkomlighetens gräns — men den
lilla skuggsida, hvarom här är fråga, tillhör utställningens
historia och bör sålunda redan af detta skäl ej utelämnas.
Vid Malmöutställningen 1896, hvilken på sätt och vis
kunde betraktas såsom ett slags generalrepitition till
Stockholmsutställningen, gåfvo de därstädes utdelade belöningarna
anledning till lika talrika som skarpa protester. En del af
dessa voro ytterst riktade mot jurymännens inkompetens eller
opartiskhet, och vid klagomål af denna art kan man ej
alltid fästa allvarligt afseende, då det ju säger sig själft att
dylika anklagelser minst lika ofta som de äro befogade
dikteras af mindre vederhäftiga bevekelsegrunder. En utställare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
