Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Utställningens historia och anordning - III. Terräng och byggnader, af Carl Möller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller med återköp resp. kronor 78,500, 89,000, 102,576 och 115,000.
Byggmästaren C. A. Olsson från Stockholm, som afgifvit det lägsta anbudet, kronor
78,500, antogs till entreprenör för denna byggnad.
Konsthallen, hvars uppförande börjades först af alla byggnader, redan
tidigt i Mars månad 1890, var en jeinförelsevis låg byggnad, upptagande en
yta af 4,670 kv.-m. Den bestod af, förutom vestibul och centralhall, 35
utställningssalar, samtliga försedda med takljus. Golfvet låg i allmänhet 1.5
meter högre än planet framför byggnaden utom i centralhallen, hvilken hade
ett 4 trappsteg lägre liggande sandgolf.
Utställningssalarna hade en sammanlagd cinuislängd om 1,180 meter,
af hvilken Sverige disponerade 10 salar med en cimäslängd af omkring 850
meter, Norge 5 salar med omkring 200 löpmeter cimäs och Danmark 7
salar (af hvilka en för arkitektur) med tills. 250 löpmeter cimäs, hvarjemte
den internationella konstafdclningen upptog 8 salar med 230 meters
cimäslängd och den svenska arkitektur-utställningen 4 rum om li 1 Is. 100 meter
cimäs. Centralhallen jemte den öppna loggian användes till
skulpturutställning.
Byggnadens konstruktion var ytterst enkel och lätt. Väggarna voro i
allmänhet uppförda af stående diagonal-fyrsträfvade 7.5 centimeters plank,
stälda på ett afstånd sins emellan af 1 ä 1.5 meter. På ett inbördes afstånd
af 50 ä 60 centimeter voro horisontalt liggande bräder infästa å det resta
virket, hvarefter, och sedan hvarje rum i öfre kanten rundt väggarna försetts
med ett hammarband, hvilket försträfvats i rummets alla hörn, väggstommen
var färdig. Största delen af stommen, äfvensom taklaget, var bestruken med
s. k. eldfärg. På ömse sidor om denna stomme spändes nu juteväf, hvilken
slamfärgmålades i en något olika ton i de skilda rummen, och — väggarna
voro färdiga att emottaga konstverken. Den använda slamfärgen var tillsatt
med en eldfärgslösning, och allt glas var ströpladt med oljefärg.
Byggnaden var täckt med asfaltpapp på 2.5 centimeters bräder, sä att
i allmänhet hvarje rum hade sitt särskilda, med glas i två fall försedda
yttertak. Invändigt i salarna förmedlades öfvergången mellan vägg och tak af en
stor hålkäl (eller riktigare uttryckt fas», alldenstund den var rällinig) i samma
färg som väggen, och innertaket, inom »fasen» alltså, utgjordes helt och hållet
af tunt h vit t tyg, spändt i en ram, hvilken nedhängde från
yttertaks-konslruk-tionen och styrdes af i »fasen» inlagda sträfvor eller kolfningar. Salarnas
invändiga höjd varierade något i förhållande lill deras golfyta.
Vestibulen och centralhallen hade hvalfformade innertak, hvilka, liksom
väggarna i dessa lokaler, voro rörade och putsade samt hållna i hvil färgton.
Från centralhallen, hvars midt var planterad med blommor och grönt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
