- Project Runeberg -  Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Officiel berättelse /
341

(1899-1900) [MARC] With: Ludvig Looström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Industriafdelningen med tillhörande grupper - XXVII. Folkskoleväsendet, af C. G. Bergman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lärare, som gjorde allmogen bekant med kyrkans lära och fordringar. Ett
bevis för, att läsfärdigheten mot medeltidens slut vunnit åtminstone någon
spridning, vill man söka i det jemförelsevis stora antal andaktsböcker, som
vid den tiden funnos, äfvensom i en mängd lefnadsbeskrifningar öfver
missionärer och helgon, i postillor och älven öfversättningar af delar af bibeln.
Större delen af dessa böcker, äfvensom sådana af mera vetenskapligt innehåll,
funnos hufvudsakligen förvarade i klostren, där de visserligen icke alltid voro
så lätt tillgängliga. De värdefullaste voro nämligen med jernkedjor och lås
fästa vid väggarna och kunde således icke få läsas af andra än dem, till
hvilka priorn lemnade nycklarna. Det största biblioteket i riket ansågs vara
Visby franciskanerbibliotek, som lär ha bestått af 2,000 band. I Vadstena
kloster sades böckerna på Gustaf Vasas tid vara »oräkneliga».

Hålla vi oss till hvad man nu för tiden menar med folkundervisning,
så torde man utan risk kunna påstå, atl någon sådan icke fans i vårt land
under medeltiden och den första reformationstiden. De magtegande af
verlds-liga ståndet vårdade sig icke därom, knappast för egen räkning. Vid
kammarverket fans ännu år 1538 ingen, som kunde räkna, hvarför konungen icke
sällan fick inskrifva utländska män. Hans egna ståthållare kunde ofta icke
läsa utan måste hålla en särskild person för all läsa och besvara
konungens bref.

Gustaf Vasa ifrade mycket för folkets upplysning. Han ville, att
allmogens män skulle »inbemta förståndsbildning, så att de skulle blifva sanna
fosterlandsvänner och undersåtar . Sjelf var han i detta hänseende kanske
sitt lands bäste och flitigaste skolmästare. Han uppsökte gerna allmogen vid
marknader och andra tillfällen samt gaf dem i sina samtal många lärdomar
så i andliga som verldsliga ämnen. Bönderna hörde honom också gerna, då
de snart märkte, att de hade verklig nytta af sin konungs lärdomar. Sjelf
var han lifligt öfvertygad om, att den kostnad, som nedlägges på
folkupplysning och folkbildning, äfven kommer staten ocb det allmänna till nytta. Han
insåg emellertid, att ingenting kunde i större skala vinnas utan presternas
hjelp och medverkan, hvarför också hans och de första reformatorernas
förnämsta sträfvan gick ut på att höja prestbildningen. Ville man vinna några
varaktigare framsteg, måste presten tillika blifva barnalärare. Man hade
visserligen utgått från den tanken, att han skulle undervisa föräldrarne, samt att
dessa sedan i sin ordning skulle taga barnaundervisningen om hand. Häri
låg nog en vacker tanke, som icke heller varit främmande för senare tider.
Undervisning och uppfostran skulle gå hand i hand; barnen skulle genom mor
och far få sina första intryck af Gud och hans ord. Men man fann snart,
att icke mycket vans på detta sätt. Nödiga förutsättningar för lärarekallet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 22 20:21:44 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/akisoff/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free