- Project Runeberg -  Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Officiel berättelse /
342

(1899-1900) [MARC] With: Ludvig Looström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

saknades i allmänhet hos föräldrarne, hvarjemte omsorgen om det dagliga
lifvets behof upptog deras tid. För öfrigt stalde reformatorerna stora kraf på
föräldrarne. Det är deras oafvisliga pligt», säger Luther, »att dana barnen
till goda och nyttiga medlemmar af kyrkan och staten. Försumma de detta,
synes öfverheten hafva icke blott befogenhet utan rent af skyldighet att tvinga
dem alt hålla barnen i skolan. Kan öfverheten tvinga undersåtarne att draga
i härnad mot yttre fiender, då bör den väl med än större fog kunna göra
det, då fienderna äro själens: djefvulen och synden.»

Här hafva vi ett i femtonhundratalets förra hälft framlagdt program,
som sedan behöft århundraden att mogna och förverkligas. Här uttalas
för-äldrarnes ]>1 igt att väl uppfostra sina barn, här framhålles skolan som hjelp åt
föräldrarne samt staten som högste uppsyningsman och vårdare af det hela med
rätt och magt att tvinga de motspänstige att fullgöra sin skyldighet — alltså
lag om skolpligt.

Framstegen blefvo dock i vårt land icke stora. Hvad som vunnits
genom reformatorerna och Gustaf Vasa gick åter förloradt under Johan 111:s och
den katolska reaktionens tid; och Gustaf Adolfs ansträngningar för
folkupplysningens sak neutraliserades till stor del af 1600-talets många och dyra krig.
Några för hela landet gemensamma föreskrifter eller lagbud i detta afseende
funnos icke före år 1686. Det var vanligen biskoparne, som, hvar och en inom
sitt stift, verkade för folkupplysningen och inrättande af skolor. Skolbildningen
och förmågan att läsa voro därför mycket olika i de olika landsdelarna, beroende
på biskopens större eller mindre nit och energi. Märkligast bland dessa var
Vesteråsbiskopen Johannes lindbeck, hvarför också hans stift under långa tider
i detta hänseende stod långt framom öfriga landsdelar. Äbobiskopen Gezelius
kan ställas vid sidan af lindbeck. Genom sin methodus informandi sökte han
införa metod i undervisningen, hvilket likväl icke var så synnerligen lätt, då
llerlalel bland lärarne utgjordes af mer eller mindre okunniga klockare.
Visserligen ålades kyrkoherdarne att skaffa bort de okunnige klockarne, men det
var ej sä lätt att ersätta dem med kunniga sådana.

Med inrättande af folkskolor gick det älven trögt, oaktadt mycket nit hos
liere biskopar. Fasta folkskolor funnos, så vidt man känner, endast ett
tjugutal vid 1600-talets slut. De äldsta förskrefvo sig från förra delen af Gustaf
Adolfs regeringstid. Några voro inrättade af enskilda personer. De
ambulatoriska skolornas antal var betydligt större, de Ilesta i Vesterås stift. Ganska
egendomligt är, all de under Karl XI:s lid så ryktbara hexeri- och
trolldoms-förvillelserna i ej ringa man bidrogo till befordrande af läsfärdighet och kristen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:59:36 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/akisoff/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free