Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Industriafdelningen med tillhörande grupper - XXVII. Folkskoleväsendet, af C. G. Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vidtogs för att möjliggöra ett sådant utbyte. Och man må utfärda huru många,
stränga och förträffliga förordningar som helst; man må skaffa bättre lokaler,
undervisningsmateriel m. m.; föga eller intet vinnes, om man ingenting gör för
lärarehildning och anskaffande af goda lärare. Man hade den uppfattningen —
en uppfattning, som sträckt sig långt in i vårt århundrade —- att den, som
kan läsa, räkna och skrifva, han har ock erforderliga förutsättningar för
lärarekallet. Ringa, enfaldiga, men gudfruktiga och dygdiga personer af begge
könen», hette det, »kunna till dessa göromål vara äfven så tjenliga, ja ofta
skickligare än dyrlegdt folk ; och pastor kunde, där sä behöfdes, »underrätta
dem om stafningssättet och den rätta undervisningsmetoden .
En och annan fans dock, som skådade längre och djupare än den
stora mängden. Ett rätt märkligt »pedagogiskt arbete finnes från
århundradets midt. Det här titeln Om svenska barns uppfostran och är författadt af
en pastor. Han framhåller, att uppfostran icke blott är ett behof ur rent
kyrklig och statlig synpunkt, utan äfven att det är ett behof för den enskilde,
för individen, ja till och med en hans oafvisliga rättighet. Han anser, att
jordbruket lider otroligt däraf, att bondbarnen icke fingo tillräcklig undervisning.
Bonden bör kunna både räkna och skrifva. Han bör kunna uppteckna, när
och huru han göd t den och den åkern, huru mycket säd han fick där och
där m. m. Och det kunde icke skada flickorna att lära detsamma».
Dessutom borde trädgårdsskötsel införas som undervisningsämne och vid skolan
finnas en täppa, där en livar finge sätta frö och uppdraga träd samt lära sig
ympa och okulera; vidare en kålgård, där de lingo lära att sätta, rensa och
sköta potatis, kål m. m. . Idén att upptaga trädgårdsskötsel på folkskolans
program tillhör sålunda icke vår tid, men den har behöll ett sekel för att
mogna. Det nya är ej alltid nytt. Att den s. k. frihetstiden emellertid ännu
icke var mogen för frisinnade åsigter framgår däraf, att bäraren af dessa
nödgades lemna fäderneslandet.
I rikets 2,216 församlingar funnos vid denna tid endast 165 fasta
folkskolor, 90 församlingsskolor och 75 grundade på donationer, ett föga lysande
resultat 250 år efter reformationens införande. Läsfärdigheten var dålig;
räkning och skrifning voro sällan föremål för undervisning. En Ivongl. förordning
af år 1765, som hos sexmän förutsatte skrifkunnighet, måste återkallas.
Förhållandet förbättrades icke mycket under Gustaf 111 :s regering.
Frågan om förbättrad folkundervisning upptogs vid riksdagarna af presteståndet
och inkom äfven till konungen, som hade att fatta beslut i saken.
Dessförinnan hänsköts frågan till något riksråd för afgifvande af utlåtande. Riksrådet
fann förslaget »underhaltigt», och därmed var frågan för den gången begrafven.
Sannolikt är, att konungen icke ogerna mottog ett utlåtande i nämnda rigtning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
