Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Industriafdelningen med tillhörande grupper - XXVII. Folkskoleväsendet, af C. G. Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter en grundlig behandling af frågan enades sammansatta stats- och
allmänna besvärs- ocli ekonomiutskottet vid 1834—35 årens riksdag om det
förslag, att riksens ständer måtte aflåta en skrifvelse till regeringen, i hvilken de
förklarade sig öfvertygade om nyttan och behofvet af folkskolor allestädes
och yrkade, alt besörjandet däraf måtte blifva en kommunalangelägenhet,
icke en statssak, men att kommunerna icke måtte tvingas genom allmän lag.
Biskopar och landshöfdingar borde anbefallas att vaka öfver denna
angelägenhet och uppmana församlingarna till inrättande af folkskolor. Riksens ständer
beslöto ock slutligen en skrifvelse hufvudsakligen i detta syfte.
Behofvet af folkskolor var således erkändt af landets representation och
framförd! till regeringen. Den meningen syntes nu ock vara stadgad, att dessa
skolor borde vara kommunernas ensak, samt att kristendomskunskapen skulle
vara kärnan af den undervisning, som i dem skulle meddelas.
I Mars månad år 1838 afgick den strängt konservative
riddarhusleda-moten och energiske motståndaren mot hvarje förändring i mera liberal
rigt-ning August v. Hartmansdorff från statssekreterarebefattningen för
ecklesiastikärendena och efterträddes af domprosten i Vexiö C. L. Heurlin, hvilken under
kronprinsen Oscars regentskap fick i uppdrag att, efter inhemtande af
konsistoriernas yttranden och efter att ha meddelat sig med de samtidigt arbetande
fattigvårds- och kyrkolagskomitéerna, utarbeta en proposition i folkskolefrågan
till 1840 års riksdag. Denna afgafs strax vid riksdagens början och yttrades
däri bland annat: »Då samhällets högre ändamål icke kunna vinnas, om dess
medlemmar lemnas åt råhet och okunnighet, så har staten dels skyldighet att
öfvervaka och befordra folkbildningen, dels rättighet att af hvarje
samhällsmedlem fordra det kunskapsminimum, hvarförutan han icke förmår inse sin
bestämmelse eller rätt uppfatta sina pligter.» Här toreskrifves således skolpligt.
Skolor böra inrättas i alla församlingar, och staten bör fordra inställelse i
skolan af alla de barn, hvilkas föräldrar sjelfva icke kunna eller icke vilja
gifva dem nödig undervisning. Men i samma ögonblick, staten framställer
detta som en fordran, erkänner hon ock sin skyldighet att understödja de
församlingar, som behörigen styrka sin fattigdom, och detta såväl af
billighets-som klokhetsskäl. Fattigvården bör understödja fattiga barn med kläder, mat
och, om så blir nödigt, med nattläger vid skolan. Tredskande föräldrar böra
först erhålla varning af presterskapet och sedan inför kyrkorådet. Hjelper ej
detta, skola barnen kunna skiljas från föräldrarne och öfverlemnas till vård
åt andra, samt deras underhåll jemte skolgälden utmätas i laga ordning hos
målsmännen och deras namn offentligen uppläsas från predikstolen.
Angående undervisningsämnena säges i den Ivongl. propositionen, att
folkundervisningen bör hufvudsakligen hvila på religiös grund, men andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
