Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Industriafdelningen med tillhörande grupper - XXXV. Urtillverkningen, af John G. Linderoth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emedan de enligt tidens sed förvarades i byxfickan; tvifvelsutan lär Gaspar
Turbom vara en ibland de förste byxsäcksurmakarne i Stockholm. Denne
Turbom dog år 1665 och begrofs på Klara kyrkogård.
En man, hvilken omfattade urmakeriet med särdeles stort intresse, var
vår store mekaniker Kristofer Polhem, som år 1686 förbättrade ett par
astronomiska ur åt professor Spole vid observatoriet i Upsala och år 1688
reparerade ett kalenderur för Upsala domkyrka. Polhem konstruerade, när han var
i Paris år 1695, en modell till ett ur, som genom sin sinnrikhet väckte mycken
uppmärksamhet bland franska matematici, och på 1700-talet anlade han vid
Stjernsund i Husby socken i Dalarne den första svenska verkstaden för
urma-keri, hvarifrån utgingo hundratals ur till alla delar af riket.
O
Ar 1695 blefvo urmakarne i Stockholm så många, att de kunde utgöra
ett eget embete. Enligt resolution af d. 12 April s. å. skildes de från
klensmederna. Således kunna vi säga, att urmakeriet som sjelfständigt yrke
började i vårt land med detta år.
Under första delen af 1700-talet förde yrket en tynande tillvaro, dels i
följd af Karl Xlhs ständiga krig, dels genom partistriderna, men under
Adolf Fredriks tid inträder en märkbar förbättring i yrkets utöfning, som under
Gustaf 111:s regering genom inkallande af fransmännen Fazy, Bourdillon, de
Villeneuve, Monpancier och Garnier m. fl., samt genom de nya arbetsmetoder
och förbättrade konstruktioner, som då infördes, når en mycket hög
ståndpunkt, på hvilken vi hafva talrika bevis i de beställningar, som af Gustaf III,
statens embetsverk och flere privatpersoner gjordes hos de svenska urmakarne.
Under åren 1695 1795 blefvo 123 personer i Stockholm sina egne inom
urmakareskrået, och under sistnämnda år funnos trettio urfabrikörer, som i
hufvudstaden tillverkade ur för 25,580 kronor — på denna tid ett ganska
ansenligt belopp. De förnämste voro P. Beurling, Jacob Kock och Joachim
IJof-venschiöld, af hvilka den förstnämnde hade 20 arbetare på sin verkstad.
Afven i landsorten började nu ur tillverkas; den förnämsta verkstaden
är, som ofvan nämnts, Polhems vid Stjernsund, men dessutom finnas skicklige
urmakare i Göteborg, Norrköping och flere småstäder samt älven en och annan
på landsbygden.
Vid det tidehvarfs början, i hvilket vi nu befinna oss, lefde ännu de
gamla traditionerna från det föregående seklet; dock sparas i yrket dels nya
konstruktioner, dels nya arbetsmetoder, för att tillverkningen skall gä i större
skala. På 1840-talet sjunker densamma dock och upphör, till stor del 1
följd af den utländska konkurrensen. Dock tillverkas i Dalarne de s k.
Moraklockorna som hemslöjd. Som bevis på, huru ringa intresset var för yrket,
må nämnas, att urmakare-societeten i Stockholm icke hade några samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
