- Project Runeberg -  Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Officiel berättelse /
639

(1899-1900) [MARC] With: Ludvig Looström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Industriafdelningen med tillhörande grupper - Andra delen - XXXIX. Kakelugns-, fajans- och porslinstillverkningen, af Robert Almström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

från denna tid finnas ännu rätt många i behåll. De äro gjorda af samma
material (upsalalera), som användes till fajansen, glaserade med mer eller mindre
hvit emaljglasyr och vanligen dekorerade med blommor eller ornament i blå,
grön, violett och orangefärg. Dekorationen är vanligen prydligt utförd i samma
manér, som på fajansartiklarna, men i tekniskt hänseende stå kaklen efter
dessa senare, i det formerna ej äro korrekta och glasyren ej så blank och jernn.
De flesta af dem äro hållna i den stil, som man gifvit namnet den gustavianska.
När man i slutet af 1700-talet vid Rörstrand öfvergick till fabrikationen af det
s. k. flintporslinet, synes kakelugnstillverkningen hafva blifvit nedlagd.

De kakelugnar, som tidigast åstadkommos inom landet, voro vanligen
tillverkade af vid tillverkningsorten förekommande leror. De af dem formade
kaklen begötos stundom med ljusare leror och glaserades därefter. Stundom
gaf man dem ett slags dekorering, genom att bestänka dem med olika färger,
och ofta glaserades de med grön, brun eller svart glasyr. Senare i tiden synes
man ha kommit till kännedom om den s. k. upsalalerans större lämplighet
och började allt mer använda den. 1 sammanhang med dess användande
torde äfven täckglasyr, d. v. s. hvit, ogenomskinlig bly-tennoxidglasyr, blifvit,
om ej införd, dock mera använd.

1 tekniskt hänseende lemnar kakeltillverkningen under första hälften af
detta århundrade mycket öfrigt att önska, i det kakel och ornament ej voro
grada och korrekta, deras ytor ojemna och glasyren stötande i gråblått och
af ringa glans. Under 1840-talet blefvo dock af en kakelfabrikant, A. J.
Westman, betydliga förbättringar af fabrikatet genomförda. I stället för de äldre
formningssätten införde han, efter förebild från porslinsfabrikerna, formning
uti gipsfonnar. Han utarbetade och införde därjemte en glasyr, som i hvithet,
glans och hållbarhet icke lemnade mycket öfrigt att önska. De från hans
fabrik vid Skinnarviken utgångna ugnarna voro ock de bästa, som dittills
tillverkats i landet. Den nya kakelugnstillverkningen blef efter Westmans död,
i synnerhet genom införandet af nya och vackra modeller, ytterligare
utvecklad af O. H. Åkerlind vid dennes fabrik på Kungsholmen i Stockholm, hvilken
under några år intog första platsen bland de svenska kakelfabrikerna.

O

Ar 1857 började man efter (50 å 70 års mellantid att ä nyo tillverka
kakelugnar vid Rörstrand. Såsom material till dessa användes en för
ändamålet särskildt utarbetad hvit fajansmassa, glaserad med genomskinlig glasyr
På utställningen i Stockholm 18(5(5 förevisade Rörstrand de första spislarna
med färgdekoration. I början af 1870-talet infördes vid Rörstrand de så
kallade majolikaspislarna, livilka, liksom de med emaljfärger dekorerade ugnarna
och spislarna, fått stor användning och numera framställas vid de flesta större
och medelstora kakelfabrikerna i landet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 22 20:21:44 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/akisoff/0679.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free