- Project Runeberg -  Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Officiel berättelse /
648

(1899-1900) [MARC] With: Ludvig Looström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

danska porslinerna i samma väg användas däremot samma oxider i fast form,
vanligen blandade eller, om man så vill kalla det, utspädda medels tillsatser
af porslinsmassa, porslinsglasyr, fältspat, kvarts m. m. Del fordras stor
noggrannhet att afväga den styrka, till hvilken dessa färger skola anbringas på
det före den sista bränningen mycket porösa godset, och penseln ensam är
vanligen ej tillräcklig att åstadkomma lyckligt resultat, dess arbete måste ofta
korrigeras medels skrapning och radering. På det fältspatäkta porslinets vackra
bottenfärg och täckt af den något opaka, starkt glänsande och i tjockt lager
anbragta glasyren ter sig underglasyrmålningen, äfven där konturerna äro
bredt tecknade och färgerna starka, mjuk och behaglig.

För några år sedan framstälde den Ivongl. fabriken föremål med vackra,
i liere färger gående kristallpartier. Flere dylika föremål förefunnos på
fabrikens utställning i Stockholm. Den konstnärliga banden har med framställandet
af dessa artiklar föga eller intet att skaffa. Det är teknikern-kemisten, som
här genom utrönandet och användandet af passande materialier och lämpliga
temperaturer och gasförhållanden under bränningen åstadkommer resultatet.

Om den Kongelige porcellainsfabriks i Köpenhamn tillkomst och
utveckling kan nämnas, att redan år 1731 de första ansatserna gjordes till
åstadkommande afen porslinstillverkning i Danmark. De kröntes dock ej af någon
framgång, förrän kaolinfyndigheterna på Bornholm år 1756 blifvit upptäckta.

J. G. Mehlhorn blef då antagen till den vid »Blå tornet» anlagda fabrikens
förste ledare, men efterträddes snart af fajansfabrikanten Jacob Fortling, med
hvars på Amager belägna fabrik affären förenades. Redan innan Fortling år
1761 allidit, hade porslinstillverkningen, som fortfarande bedrefs vid det »Blå
tornet , stälts under ledning af fransmannen Louis Fournier, som lyckades
åstadkomma förträffliga arbeten af ett slags »porcelaine tendre», liknande
dem, som vid Sévres samtidigt tillverkades. Kostnaderna för tillverkningens
upprätthållande stälde sig dock så höga, att den synes hafva fört ett tynande
lif eller alldeles legat nere, till dess den år 1772 återupptogs af kemisten F.

H. Muller, som började tillverka fältspatporslin, i hvilket kaolin från Bornholm
ingick. Ar 1775 bildade Muller ett bolag och inrättade fabriken i den därtill
af regeringen anvisade gamla postgården vid Kjöbmagergade . Fabriksmärket,
de tre parallela våglinierna (Öresund och de båda Bältena), blef 1775 antaget.
Det ekonomiska resultatet af fabriksverksamheten stälde sig dock så ogynsamt,
att rörelsen ej kunde fortsättas, hvadan aktieegarne erbjödo regeringen att
öfver-taga fabriken.

Sedan konung Kristian VII år 1779 antagit anbudet, erhöll fabriken
benämningen »Den Kongelige danske porcellainsfabrik», försågs med nödigt
driftkapital och stäldes under högsta tillsyn af en direktion, under det den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:59:36 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/akisoff/0688.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free