- Project Runeberg -  Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Officiel berättelse /
654

(1899-1900) [MARC] With: Ludvig Looström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Industriafdelningen med tillhörande grupper - Andra delen - XL. Textilindustrien, af Gustaf Sellergren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hvad jag redan har anfört, i synnerhet om den stora vinning, som
England dragit af sina schäferier, bör för oss vara tillräcklig uppmuntran;
och möjligheten att hos oss både förskaffa och bibehålla ett godt fårslag är
redan genom många års erfarenhet nogsamt ådagalagd. Jag vill därför nu
allenast med få ord tillägga, atl, ehuru en stor del af den lina ull, som inom
riket blifvit producerad, åtgått till allehanda behof på landet, har likväl den
svenska, fina och med den spanska mest jemngoda ull, som de sistförflutna
åren blifvit såld till manufakturerna, ocb af hallrätterna varit besigtigad och
värderad, en god del öfverstigit hälften af det kvantum fin ull, som våra
manufakturer nu behöfva till sina kläder, hvilket uppväcker den fägnesamma
ölYertygelse, icke allenast att de hittills i detta ämne fogade anstalter varit
fruktsamme, utan ock att Sverige inom få år skulle alldeles kunna umbära
den från Spanien kommande ullen till eget behof, allenast man fortfore att
vidtaga nödiga författningar till de finulliga schäferiernas befordran.»

Genom Jonas Alströmers outtröttliga nit inrättades år 1739 på
kungsgården Höjentorp, som var åt honom och hans arfvingar upplåten, en
schäferi-skola. Från denna utgingo provinsial-herdar i alla län. De förlorade dock
snart genom olämpligt till vägagående allmänhetens förtroende, och år 1776
upphörde detta slags sehäferistat, hvarmed också borttogs förbindelsen att
årligen angifva beloppet af förädlade får.

Emellertid fortsatte regeringen under frihetstiden att uppmuntra det af
Alströmer började arbetet. Ar 1752 utfästes en premie af 40 daler s:mt för
hvarje importerad spansk gumse. Sålunda infördes åren 1751, 1758, 1761 och
1 778 inalles 730 st. merinosfår till ett pris af 6 å 7 rdr specie pr st. Äfven
af eiderstädter- och strelitzerfår infördes åren 1751 och 1779 liere hundra.
Men dessa senare raser hade ingen framgång.

Man började äfven 1751 utdela premier för hvarje skålpund inhemsk
merinosull, som såldes. Besigtningen och värderingen egde rum vid de s. k.
hallrätterna, af hvilkas uppgifter öfver värderad ull framgår, huru hastigt
ull-produktionen genom dessa åtgärder ökades.

° •

Aren 1751 1760, årlig ökning

1761 —1770 » »

1771 — 1780

1781 1790

Ar 1793 (sista premiearetJ »

omkr. 27,000 skålpund ull.

70,000 »

112,000

130.000 » »

167.000

Premien utgjorde år 1751 25 som 1757 nedsattes lill 15 % för att
1770 åter höjas lill 25 %. Är 1781 nedsattes den ånyo lill 15 %, år 1786
lill 12 % samt upphörde alldeles 1793.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 22 20:21:44 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/akisoff/0694.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free