- Project Runeberg -  Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Officiel berättelse /
662

(1899-1900) [MARC] With: Ludvig Looström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Industriafdelningen med tillhörande grupper - Andra delen - XL. Textilindustrien, af Gustaf Sellergren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till polerskifvor, skor och tofflor, hattar, rör, packningsringar, mattor m. m.
Dessa föremål falla visserligen, strängt taget, ej inom textilindustrien, men
hafva dock sin betydelse inom densamma för förbrukning af sådant
råmaterial, som mindre väl lämpar sig för spinning.

Här må framhållas de anmärkningsvärda försök till en fabriksmessig
användning af svensk ull, hvilka funno uttryck i, bland andra, den
Sahlström-ska fabrikens aktiebolags utställning. I det föregående hafva visats de
svårigheter, Jonas Alströmer hade att bekämpa vid sina försök att förbättra den
svenska fårafveln, och ännu i denna dag kan man påstå, att våra
yllefabrikanter i allmänhet ringakta den inhemska ullen. Det vanliga, oblandade
svenska landfårets ull är visserligen tämligen grof och styf, saknande
krusighet samt i allmänhet mindre lämplig till lina ylleväfnader. Däremot kan
densamma, såsom just af nämnda bolags utställning visades, med fördel användas
lill gröfre väfnader, filtar och schalar, enklare valkade väfnader till kostymer
och ytterplagg m. m., och för sådana föremåls tillverkning användes den också
af allmogen till hemslöjd. Förut har dock visats, att mycken förädlad ull,
särskildt af engelska raser, produceras inom landet. Och denna synes
fortjent af en fabriksmessig bearbetning i större omfattning än för närvarande
är fallet, hvilken bearbetning bör kunna afse framställning af äfven bättre
kostymtyger. Om också den inhemska ullens ojemna beskaffenhet och
jem-förelsevis ringa mängd verka afskräckande, så utgöra dock dessa jemte
möjligen befintliga andra förhållanden inga allvarliga hinder med nutida tekniska
hjelpmedel.

En anmärkningsvärd företeelse såväl inom vårt land som i utlandet,
och som äfven kunde spåras på utställningen, ligger i det stora användandet
af råmaterial, framstäldt af gamla, förbrukade väfnader. Särskildt erinras om
de å utställningen representerade fabriker, som använda gammalt ylle i stället
för ull, antingen s. k. stickylle, som är liktydigt med det engelska »shoddy»,
d. v. s. upprifven lump af ovalkade väfnader, tricotage etc., eller också s. k.
raffel, svensk benämning för det engelska »mungo» (»it must go», »it lnaun’
go»), eller lump af valkade, mera svärbearbetade helylleväfnader. Tydligt är,
all man af detla råmaterial, i synnerhet af det senare, ej kan begära samma
goda egenskaper som af ren lärull. Shoddyn och särskildt mungon blir
kort-härig, här och där sliten, förlorar lill slor del ullhårens ursprungligen
befintliga epidermisfjäll, som spela en vigtig rol vid spinning och valkning, samt
har i allmänhet lagil större eller mindre skada af den föregående våldsamma
behandlingen. Men ä andra sidan kan det ej förnekas, all denna s. k.
konstull myckel väl kan användas lill vissa slag af väfnader, filtar och schalar,
gröfre rock- och kapptyger saml enklare kostymtyger. I sjelfva verket torde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 22 20:21:44 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/akisoff/0702.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free