Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Industriafdelningen med tillhörande grupper - Andra delen - XL. Textilindustrien, af Gustaf Sellergren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
våra fabriker använda konstnll i större utsträckning än man skulle tro, och
stora mängder shoddy importeras äfven. Detta sätt att tillvarataga alfall är
dock värdt allt erkännande, då, såsom ä utställningen visades vara fallet, de
tillverkade fabrikaten ådagalägga stor yrkesskicklighet och då fabrikanten
öppet och ärligt uppgilVer, hvaraf råmaterialet leder sitt ursprung. Någon
fara för bedräglig konkurrens förefinnes här icke. Fiberanalysen har numera
hunnit därhän, att med fullständig säkerhet kan afgöras, huruvida shoddy,
niungo, extrakt etc. linnes inblandad i ren ull, och detta såväl kvantitativt
som kvalitativt. Allmänheten har för öfrigt en öfverdrifven och i många fall
oberättigad rädsla för allt, livad konstull heter. Ty shoddvarler linnas, som
i kvalitet vida öfverträflä inånga klasser af ren lärull.
Den norska ylleindustrien visade prof pä utmärkta fabrikat. Hland de
ganska talrika utställarne må särskildt framhållas Arne och Dale fabriker,
bada belägna i Bergen. Den danska afdelningen var representerad af Kongelig
Dansk indiker Klædefabrik samt Svendborg Klædefabrik. Den ryska hade 4
representanter med delvis utmärkta fabrikat.
2. Silke och sidenväfnader.
Redan i midten af 1600-talet läns etl sidenväfveri i Stockholm, och år
1673 1 i c k en viss .lurgen Enhorn från Hamburg rättighet att i Göteborg eller
Landskrona upprätta ett sidenväfveri, där äfven plysch, sammet och sidenband
skulle tillverkas. Sidenmanufakturerna konmio så långt, att 50 väfstolar
sysselsattes, men afsättningen var dålig i följd af importen, hvarför all sådan
förbjöds 1693, och ett särskildt s. k. sidenhus upprättades under regeringens
kontroll, med hvars stämpel och sigill alla sidentyger skulle förses. Silket
hemtades från Persien och andra orter i Asien samt från södra Europa.
Emellertid nedgick denna industri allt mera i vårt land. Ifrån att
exempelvis år 1845 hafva haft 18 sidenväfverier i verksamhet, sysselsättande
600 arbetare, har Sverige för närvarande endast tvenne sådana fabriker, bada
å utställningen på ett särdeles fortjenstfuld sätt representerade. Dessa i
Stockholm belägna fabriker, K. A. Almgrens, grundlagd 1834, samt Casparsson S:
Schmidts, grundlagd 1804, tillverka numera hufvudsakligen schaletter, band och
halsdukar. Vackra prof å sidenbrokad och sidendamast lorekommo dock äfven.
Anmärkningsvärda äro de försök, som redan sedan midten af förra
århundradet blifvit gjorda att i Sverige införa silkesodling. År 1750 funnos
redan 100,000 hvita mullbärsträd i Lund, inhemskt silke producerades, och
regeringen gynnade företaget med premier och understöd, i förhoppning att
kunna bringa en ny nationel industri till lif. Dock förde denna industri ett
tynande lif ända till 1830, då »Sällskapet för befrämjande af inhemsk silkes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
