Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Industriafdelningen med tillhörande grupper - Andra delen - XLI. Kemisk industri, af A. Werner Cronquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sådana säkerhetselddon tillverkades kort därefter vid S. J. Bagge & C:os
kemiska fabrik i Stockholm och utgjorde ett för sin tid mycket vackert och
vårdadt fabrikat. Men dessa hade dock ingen större framgång, ty dels blefvo
de för dyra, beroende förmodligen på svårigheten all framställa den s. k.
fosforoxiden, dels och antagligen ännu mera därför, att detta fosforpreparat, som
troligen tillverkades vid samma fabrik, ej då kunde framställas sådant, att icke
plånen efter någon tid förlorade sin tändande kraft, åtminstone i en mängd
fall. Därigenom förlorade naturligtvis fabrikatet förtroende, och tillverkningen
måste upphöra. Benämningen fosforoxid, som i patentet på god tro gafs åt
den i strykplånet använda fosforn, var origtig, emedan den nyare kemien
sedermera konstaterat, att någon fosforoxid ej finnes. Professorn d.r Schrötter
i Wien upptäckte 1848, att egenskapen hos vanlig fosfor att under vissa
omständigheter antaga en röd färg berodde på fosforns förvandling i den al
lotropiska modifikation, som nu vanligen benämnes amorf fosfor. En metod att
framställa densamma på ett jemförelsevis lätt sätt uppfans samtidigt, och
därmed var uppslaget gifvet att kunna åstadkomma strykplån med fosfor uti
billigare än förut. D:r Böttger i Frankfurt am Main synes genast liafva anstalt
försök härmed, enär prof. Rud. v. Wagner i sin »Handbuch der chem.
Tech-nologie» säger: »De s. k. antifosforelddonen», som benämningen då var,
»upp-funnos 1848 af R. Böttger i Frankfurt am Main.» Detta är en af de uppgifter,
som i Tyskland föranledt den tron, att Böttger var den förste, som anbragte
den röda fosforn i strykplånet, och att således den ifrågavarande uppfinningen
blifvit gjord i Tyskland. Ty Paschs patent var nog där knappast kändi af
någon mer än Böttger, som vid ett förf:s besök bos honom sommaren 1857
medgaf, att Paschs uppfinning länge varit honom bekant och, så vidt förf:s minne
ej sviker, att denna äfven gifvit honom idén till hans elddon. Något påstående
om användande af denna idé utom Sverige tidigare än 1848 lärer ej kunna
påvisas, och detta är ett ytterligare bevis för Paschs prioritet.
Flere år efter nu omförmälda upptäckt eller intill 1852 förblef den
amorfa fosforn ej särdeles använd, troligen därför att man aflades att ersätta
livit fosfor å tändstickan med amorf fosfor, livarmed ej lyckats att erhålla
användbara tänddon. Vid denna tid tillverkade emellertid J. E. Lundström i
den redan 1845 i gång varande Jönköpings tändsticksfabrik på försök strykplån
innehållande amorf fosfor; men, misstrogen om lyckligt resultat, förvarades
dessa plån under ett par år, innan patent begärdes; sådant beviljades den 10
September 1855 eget nog för en tid af allenast 6 år, ehuru 15 år mycket väl
kunnat beviljas.
Redan 1862 var sålunda J. F. Lundströms patent allmän egendom, och
många voro de gamla och nya fabriker, som upptogo den väl utarbetade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
