Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Industriafdelningen med tillhörande grupper - Andra delen - XLII. Läderindustrien, af John Landin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på denna förslå bark, tagas de upp och strös om med ny bark. Efter att på
denna »andra bark» halva legat 2 å 3 månader följer en »tredje bark» och
för tjocka hudar ännu en »fjerde bark» med 3 å 4 månader eller ännu längre
tid för hvarje, så att hela garfningsproeessen efter denna metod kräfvcr en tid
af inemot ett år eller mera. Mycket tjocka och tunga hudar kunna älven
gifvas en femte hark. Ofta användas såsom förstärkning af ga rf- »lagens»
styrka på de senare barkerna garfmaterialier af utländskt ursprung, som äro
rikare på garfämne än ekbark, hvars hall af garfämne genomsnittligt torde
kunna sättas till c:a 10 %. Af dessa må följande såsom allmännare använda
här omnämnas.
Kateku är ett af liere, i Ostindien förekommande träd och buskväxter,
särskildi Acacia-, Uncaria- eller Areca-arter, beredt extrakt af hög
garfämne-lialt. Valonia utgöres af fruktskalen af sydländska och orientaliska
Quercus-arter och innehåller ända till 30 å 40 % lättlösligt garfämne. Dividivi, som
är skidorna af Caesalpinia coriaria från Syd- och Centralamerika samt
Ostindien, innehåller t. o. m. ännu något mera garfämne, men skattas vanligen
ej fullt så högt som valonia, då det gifver lädret en mindre tilltalande färg.
Myrobalaner äro stenfrukterna af indiska Terminalia- och Emhlica-arter med
ungefär samma garfämnehalt som valonia. Sumach, som är af mycket
vex-lande kvalitet, användes hufvudsakligen till tunnare skinn. Det gifver mycket
ljus färg åt lädret och utgöres af pulveriserade blad af åtskilliga Rhus-arter
från Sydeuropa (Sicilien), Nordafrika och Nordamerika. Quehraclio, som
funnit en alltjemt stigande användning, är den raspade veden af de
sydamerikanska träden Aspidospermum quebracho och Loxoptygeron Lorenzii. Äfven
förekommer ett tjocktlytande eller fast extrakt af quehrachon. Mimosa är bark
af australiska Acacia-arter. Dessutom halva extrakt af ekbark och ekträ,
granbark, kastanje, hemlock m. m. börjat få allt större användning såväl för
under- som ofvanlädersgarfning. Stor vigt ligger, då flere garfmaterial samtidigt
användas, på en ändamålsenlig kombination af desamma, hvarvid olika
garf-ämnen höra ifrågakomma allt efter de olika läderslag, man vill producera.
Allt efter hudarnas beskaffenhet, den kvalitet af läder man åslundar
att erhålla etc. varierar garfningstiden inom vida gränser, vid den vanliga
sul-lädersheredningen i vårt land från 9 månader till 1 å 1 ’/2 år (jfr ofvan). För
att förkorta denna långa garfningstid har en mångfald metoder anhefalts.
S. k. extraktgarfning, där man lägger hudarna, med tunna barkskikt emellan,
uti färdigberedda garflösningar af större styrka, i stället för att strö dem med
hark, som uti karen först skall urlakas, kan gifva ett fullgarfvadl läder på
tre månader eller mindre. Exempel på en i mycket vidsträckt skala
praktiserad sådan är den amerikanska hemlocksgarfningen (där som garfmateriel an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
