- Project Runeberg -  Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Officiel berättelse /
720

(1899-1900) [MARC] With: Ludvig Looström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Industriafdelningen med tillhörande grupper - Andra delen - XLII. Läderindustrien, af John Landin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

720

L Ä DERI NI) US TRI E N.

däremot synes det bildade garfämnet utöfva mindre inverkan, enär det
erhållna lädret måste underkastas en betydande mekanisk bearbetning, såsom
valkning m. m., för att erhålla den vederbörliga smidigheten och mjukheten.

Lädrets praktiska ändamål äro särdeles många. Sålunda användes det
till skodon af alla olika kvaliteter, handskar, portfölj arbeten och koffertar,
möbelöfverdrag och tapeter, vagnar, sadlar och seldon, remmar och slangar
o. s. v. Allt efter olika ändamål och beredning särskiljer man följande
hufvudslag af läder:

Underläder: a) Sulläder beredes af starka ox- och hästhudar och
förarbetas förnämligast till sko- och stöfvelsulor. De bästa slagen äro det spanska,
norska, engelska, Luyker — och Mastrichter — sulläder. Äfven hos oss
tillverkas sulläder af mycket god beskaffenhet. Det ungerska beredes genom
hvit-garfning oeh kallas därför vanligen alunläder.

b) Bindsulläder användes till bindsulor i skodon m. m.

GodL sulläder bör vara tätt och af fast beskaffenhet, af nötbrun till
grönaktig färg och utan svarta eller hvita strimmor. Det får ej hafva för stor
benägenhet att uppsupa vatten. När man därför för att pröfva tiere
läder-sorter lägger dem i vatten, är i allmänhet den bäst, hvars vigt minst förökats.

På senare tid har det röda, amerikanska s. k. hemlocklädret ofantligt
inkräktat på hela Europas läderindustri. Den bark, som användes för
beredningen häraf, lages af hemlocktallen, Pinus canadensis, hvilken förekommer
i Pennsylvanien, New York, Michigan och Canada. Äfven bark af våra
barrträd, särskildt gran, Pinus abies, kan med fördel på dylikt sätt användas.
Äfven garfvas hudar delvis med liemlock, delvis med ekbark, hvarvid ljust
hem lockläder eller s. k. Unioncrop erhålles.

Öfverläder beredes af svagare häst-, ox-, ko- och kalfhudar och måste
särskildt utmärka sig genom mjukhet och elasticitet.

Blankläder är barkgarfvadt bäst- eller koläder, stundom äfven beredt
af kalfskinn, som ingnides med tran och glättas; vanligaste garfmaterialet är
ekbark, och till färgen är det antingen brunt eller svart, i hvilket sistnämnda
fall det färgats med en jernlösning. Plattläder användes hufvudsakligen till
sadelmakeriarbeten o. d. Rossläder beredes af hästhudar; särskildt skattas
den s. k. skylten (spegeln), som användes till främre delen på skor etc.
Hvalrossläder af hvalrosshudar beredes hufvudsakligen i England och har stor
användning lill maskinremmar.

Jämtländskt läder utmärker sig genom sin mjukhet och relativa
vat-lentäthet.

Danskt läder garfvas med tillhjelp af pilbark af lamm- och getskinn och
lär därvid en särdeles behaglig lukt. Det användes i synnerhet lill handskar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 22 20:21:44 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/akisoff/0760.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free