- Project Runeberg -  Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Officiel berättelse /
721

(1899-1900) [MARC] With: Ludvig Looström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Corduan, stundom mera oegentligt kalladi maroquin, är en myckel
vacker och smidig lädersort, som liknar saffian. Namnet corduan
härstammar från Cordova i Spanien, där den först bereddes. Den förefinnes i olika
färger och af olika kvalitet. Beredes af getskinn, särskild t i Turkiet, hvaresl
fabrikationen däraf är högst betydlig, och hvarifrån stora kvantiteter
exporteras. Turkisk corduan af utmärkt beskaffenhet kommer i synnerhet ölver
Triest och Venedig. Äfven spanska, franska och tyska fabrikat värderas högt.
Hvit corduan bör vara fri från fläckar, af vacker, hvit färg och glänsande,
icke gul- eller brunaktig. Svart corduan får ej hafva något gråaktigt
utseende, utan bör vara mycket mörk, likasom i allmänhet alla färger, som god
corduan har, böra vara litliga och starkt framträdande. Corduan liknar, som
nämndt, saffian ganska mycket, och gå de båda artiklarna ofta under
samma namn.

Juftläder är en lädersort, som utmärker sig genom smidighet,
hållbarhet och täthet. Det användes i synnerhet till skotyg, reseffekter, inbindning
af böcker o. s. v. samt beredes efter särskild metod af hudar efter
hornboskap, kalfvar, getter och hästar. Det äkta juftlädret, som beredes i
Ryssland och hvilket man ingenstädes varit i stånd att fullt eftergöra, skiljer sig
väsentligt från andra sorter genom en egendomlig, starkt genomträngande lukt,
hvilken härrörer från den olja (björktjärolja), hvari hudarna vid beredningen
doppas; det kallas äfven ryssläder.

Saffian eller maroquin skiljer sig från corduan blott därigenom, att
det senare är mjukare och mindre glänsande. Saffian, som äfven kallas
turkiskt läder, bildar sålunda ett fast, men smidigt, glänsande, mestadels ojemnt,
men stundom också glatt slag af läder, som på narfsidan är färgadt rödi,
grönt, blått, gult eller svart. Det förfärdigas i synnerhet af getskinn, men
äfven af får- och kalfskinn, och vid dess garfning användas galläpplen eller
sumach. Fargningen sker därigenom, att man sammansyr två skinns
innan-sidor (köttsidor) och doppar dem i färgbadet. Rödt färgas före, de andra
färgerna efter garfningen. Rödt erhålles med cochenille, en sämre sort med
■fembock, blått med indigo, grönt med indigo och berberissaft eller ock med
spanskgröna, gnll med gurkmcja och svart med ättiksyradt jern etc. På sista
tiden spela tjärfärger en vigtig roll vid färgning af läder. I Europa infördes
fabrikationen af saffian först i medlet af förra århundradet, men i Levanten
och i synnerhet i Marocko (hvaraf namnet maroquin) har det sedan läng lid
tillbaka förfärdigats, och ännu anses dessa senare sorter för de bästa. I
Ryssland förfärdigades vackert saffian, särskildt i Astrakan och Kasan, och
dessutom finnas saffianfahriker pä liere ställen i Frankrike, Spanien, England,
Tyskland, Schweiz, Ungern, Polen m. ti., som lemna rätt goda varor. De dy-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:59:36 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/akisoff/0761.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free