Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Industriafdelningen med tillhörande grupper - Andra delen - XLIII. Närings- och njutningsmedel, af Å. G. Ekstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
monopol och idkades vid kronobrännerier. Denna institution upphörde dock
1798, efter det bränneriprivilegiet redan 1787 blifvit utarrenderadt till enskilde.
Sverige hade också tidigt den inom andra länder nu brukliga s. k.
kontingenteringen; 1799 inskränktes bränningen nämligen efter en beräknad
konsumtion af 11,8 liter för man och 5,9 liter för kvinna öfver 15 år. 1800
stadgades, alt all bränvinsbränning på landet skulle vara bunden vid jorden,
så att endast jordbrukare hade rätt att bränna, hvarvid pannans tillåtna
storlek berodde på gårdens storlek. Skatten utgick i början af 1800-talet efter
flere grunder, nämligen både pannrymden, hemmansvärdet och konsumtionen.
Från och med 1855 har ett nytt beskattningssystem varit rådande, i det att
skatten utgått med etl vissl belopp pr kanna eller liter bränvin af 50
volymprocent alkoholhalt vid + 15° C. Denna alkoholhalt kallas normalstyrka och
ligger till grund såväl för alla lagbestämmelser om bränvin som för alla
affärer i denna vara. Styrkan och värmegraden hos bränvin och sprit
bestämmas genom s. k. tennoalkoholometrar, och reduktionen till normalstyrka
ut föres med tillhjelp af för ändamålet upprättade tabeller.
Tillverkningsskatten, som 1855 faststäldes till 16 sk. hko pr kanna
(= 19,1 öre pr liter), höjdes 1858 till 60 öre, 1867 till 70, 1871 till 80 öre,
1879 till 1 krona pr kanna bränvin af 50 proc., 1882 till 40 öre och 1887
till 50 öre pr liter. Af det tillverkade beloppet äro två procent skattefria.
Från och med 1884 har uppmätningen af bränvinet för skattens påförande
skett medels kontrollapparater, konstruerade af Siemens i Berlin. Dessa
apparater äro mycket sinnrikt inrättade och angifva direkt såväl antalet liter
bränvin, som passera genom apparaten, som ock antalet till normalstyrka
reducerade liter af samma bränvin, hvadan apparaten sjelf utför den för
skattens beräkning nödiga reduktionen. Dessa apparater uppsättas af och
tillhöra staten. I hvarje bränneri finnes dessutom under pågående bränning
en kontrollör, som har att öfvervaka tillverkningen, afläsa kontrollapparaten
och tillse, att under kronans lås ligger tillräckligt mycket bränvin som
säkerhet för ogulden skatt. Ett större antal brännerier stå under tillsyn af en
öfverkontrollör, som ensam har rätt att öppna kontrollapparaten samt att
genom då och då företagna profmätningar förvissa sig om dess gång. Högsta
öfverinseendet öfver bränvinstillverkningen utöfvas af chefen för Ivongl.
finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå. Brännerivitnena, som infördes
1855 i och med det nya skattesystemet, afskaffades åter, då
kontrollapparaterna infördes. Nu gällande Ivongl. förordning angående tillverkning af
bränvin utfärdades den 13 Juli 1887.
I allmänna handeln får bränvin ej säljas i mindre poster än 250 liter
af normalslyrka, och partihandeln underlättas genom rättigheten till allmänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
