- Project Runeberg -  Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Officiel berättelse /
751

(1899-1900) [MARC] With: Ludvig Looström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Industriafdelningen med tillhörande grupper - Andra delen - XLIV. Trämasse- och pappersindustrien, af V. Folin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

också, om för öfrigt andra förhållanden det medgifva, anläggas, där
råmaterialet lättast kan anskaffas. Vid de för handen varande 15 snlfatfabrikerna i
Sverige tillverkas för närvarande omkring 45,000 tons sulfatmassa.

Knappast någon industri finnes, som på så jemförelsevis kort lid svingat
sig upp till en så ansenlig höjd som trämasseindustrien, men i synnerhet
sulfit-massetillverkningen. Såsom uppfinnare af denna senare nämnes en kemiker
Tilghmann i Filadelfia, hvilken redan år 1866 erhöll patent därå, men
utförandet stannade inom experimentens område. De första, som däremot lyckades
att fabriksmessigt tillverka sulfitmassa, voro en svensk ingeniör C. D. Ekman
och en tysk professor A. Mitscherlich. Den förre anlade sin sulfitfabrik redan
år 1874 vid Bergvik i Helsingland, hvilken fabrik arbetade till år 1807, då
den till följd af dåligt ekonomiskt resultat nedlades. Först i början af
1880-talet tog sulfitfabrikationen här i Sverige någon nämnvärd fart, då fabriker af
skilda metoder började anläggas dels af D. O. Francke vid Mölndal, V. Folin
vid Seflle och dels af C. F. Flodqvist på liere ställen inom landet. Nu uppgår
sulfitfabrikernas antal till omkring trettio med en tillverkning af tillsammans

105,000 tons, hvaraf ensamt den största, Storviks sulfit-aktiebolag tillhöriga
fabriken vid Storvik, tillverkar 18,000 tons pr år.

Med sina stora tillgångar på lämpliga skogar och vattenfall egnar sig
Sverige särdeles väl för trämassefabrikationen, hvilken äfven utgör en god
inkomstkälla för skogsegarne genom den lättare och förmånligare afsätlningen
för småskogen, som därigenom beredes dem. Då i regel 30 ä 40 års gamla
träd bäst lämpa sig därför, behöfves blott en jemförelsevis kort tidrymd, för
att skogen åter skall tillväxa och kunna skördas; och då förbrukningen
hittills blott utgör en ringa procent af det som årligen hinner växa igen, om
icke just i fabrikernas omedelbara närhet, så åtminstone på större områden
och i stort sedt, så är det nog ej heller att befara, det brist på råmaterial
skall hämmande inverka på trämasseindustriens normala utveckling.

Sammanfatta vi årliga åtgången af ved för trämassetillverkningen i dess
helhet, så utgör den här i Sverige inalles omkring 1,800,000 kbm., hvilket
låter mycket; troligen öfverträflas den dock af den ved, som i form af träkol
går till jernverken, då man beräknar, att till en stig kol åtgå tre kbm. ved
och att ett medelstort jernverk förbrukar intill 50,000 stigar kol om året.

Såsom förut nämnts, användes största delen af trämassa till
pappersfabrikation. Inom densamma har också en storartad utveckling egt rum, som
gjort det möjligt att frambringa de oerhörda kvantiteter papper, som numera
erfordras för att tillfredsställa civilisationens anspråk. Med rätta har man
stält ett lands pappersförbrukning i sammanhang med och som ett ungefärligt
mått på dess civilisation.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 22 20:21:44 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/akisoff/0791.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free