- Project Runeberg -  Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Officiel berättelse /
861

(1899-1900) [MARC] With: Ludvig Looström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Industriafdelningen med tillhörande grupper - Andra delen - XLVII. Jordbruksprodukter, af Aug. Lyttkens

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1865 1885 3,600 hl
1870 1890 2.393 »
1875 1895 2,445 »
1880 1896 2,127 >

Af baljväxter odlas såsom åkerväxter i Sverige bönor, ärter och vicker.

Böna (Faba vulgaris), hvaraf odlas två former, bondböna och
hästböna, anses härstamma från trakterna söder om Kaspiska hafvet och från
norra Afrika (Mauritanien).

Hästbönan odlades, enligt fynd i pålbyggnaderna, af invånarne i Schweiz,
Italien och Ungarn under stenåldern; hebreerna kände den redan 1,000 år
före Kr. I Egypten odlades äfven bönan, om ock sparsamt, hvadan den
således har varit odlad i både Asien, Afrika och Europa under den förhistoriska
tiden. I mellersta Europa har man funnit bönan från tiden före vår
tidräkning. I Sverige omnämnes den i Uplands- och Vestmanlandslagen.

Bönor (såväl häst- som bondbönan) odlas temligen mycket i Upland
och Östergötland, men dess förnämsta produktionsort är Bohuslän och norra
Halland, hvarest skörden 1896 uppgick till resp. 39,611 och 11,314 hl. och
hvarest bondbönan äfven till stor del användes till menniskoföda. I öfriga
delar af landet odlas bönan blott obetydligt. Äfven former af trädgårdsbönan
(Phaseolus vulgaris) odlas någon gång på åkern, ehuru icke i nämnvärd
utsträckning.

Art, hvaraf odlas två arter: gulärt (Pisum sativum) och gräärt (Pisum
arvense), anses hafva haft sin hemort i trakten söder om Kaukasus ned till
Persien samt i de nedre Donauländerna. Af Pisum har man funnit spår i
de schweiziska pålbyggnaderna, äfvenså i Mindre Asien; i det gamla Egypten
däremot har denna växt ej spårats. I Tyskland har man funnit de äldsta
spåren omkring 500 år f. Kr. I Sverige odlades ärtan under midten af
1500-talet endast sparsamt, med undantag för Kopparbergs, Östergötlands,
Gefle-borgs och Vesternorrlands län, ehuru dess odling äfven där icke var allmän.
Af Pisum sativum odlas äfven en form med gröna kärnor. I närvarande tid
odlas ärter i alla län utom de två nordligaste, ehuru i mycket vexlande mängd.
Mest odlas de i Upland, Södermanland, Östergötland, Skåne, äfvensom i
Skaraborgs och Jämtlands län.

Vicker (Vicia sativa) förekommer vildtväxande i hela Europa (utom i
Lappland), norra Afrika och vestra Asien och torde ock här hafva sin
stamort. Romarne odlade vicker sista århundradet före vår tidräkning. Vicker
odlas i hela Sverige, utom i de nordligaste länen, dels såsom grönfoder, dels
för frönas skull; allmännast torde dess odling vara i Östergötlands, Malmöhus
och Skaraborgs län. En storkornigare sort, sötvicker, som äfven odlas som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 22 20:21:44 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/akisoff/0901.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free