Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Industriafdelningen med tillhörande grupper - Andra delen - LII. Den svenska stenindustrien, af Hjalmar Lundbohm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid Storsjön i Gestrikland1) och på några öar i Målaren, samt den röda, gula
eller grå »Roslagsstenen», af hvilken större och mindre hlock förekomma på
öarna i Roslagen. Hil höra ock de gulhvita, temligen hårda sandstenarna
vid Motala samt i trakten af Grenna, Jönköping och Tenhult, vidare
Hjelmare-bäckenets och Kinnekulles sandstenar.2 Öfversiluriska sandstenar brytas på
södra Gotland, vid Öfvedskloster och Klinta i Skåne3) samt i Orsa i Dalarne,4)
och den kolförande formationens sandsten i trakten af Hör i Skåne.5)
Nästan alla dessa olika sandstenar hafva i äldre tider funnit
användning såsom byggnadsmaterial, men framför allt har detta varit fallet med
Ros-lagsstenen och Gotlands grå sandsten, hvilka spelat en ganska vigtig rol i
Stockholms byggnadskonst. Under de senaste 10 åren, då man sträfvat att
erhålla nya material, har förbrukningen af alla ökats högst betydligt. Sålunda
har Geflesandstenen användts bland annat till fasaden i grefve v. Halhvyls
palats vid Hamngatan i Stockholm, och Roslagssandstenen, i form af
nubb-sten, har blifvit ett mycket modernt material för fasadbeklädnad. Nordiska
museets hus på Djurgården är ett af exemplen härpå.
Dessa bergarter voro på utställningen representerade genom pelare från
Gefleborgs läns hushållningssällskap och Bröderna Gustafsson.
Af Nerikes gulhvita, jemförelsevis hårda sandsten, hvilken brytes nära
Örebro, hade Engelhrektson & Hallgren utstält en portal, placerad vid ingången
lill stenutställningens expeditionslokal (pl. 286) samt en pelare.
Sandstenen från Orsa har, så vidt man känner, icke förrän de senaste
åren varit använd till byggnadssten i någon nämnvärd utsträckning, men
intager nu ett af de främsta rummen bland de bergarter, som begagnas för
fasadarbeten. Bergarten bildar en vidsträckt formation i Orsa och närliggande
socknar och förekommer i bankar af ansenlig tjocklek saml är, om den väljes
med omsorg, förträfflig för ofvannämnda ändamål. De lättast åtkomliga
lill-gångarna af densamma ligga på en allmänning, där hvarje hemmansegare har
rätt att bryta slipsten, och det sätt, på hvilket denna brytning sedan något
århundrade tillbaka utförts, samt de förordningar, genom hvilka arbetet
reglerats, utgöra ännu ett stort hinder för ett rationelt tillgodogörande. Ansatser *)
*) Se Praktiskt Geologiska Undersökningar i Gefleborgs län, Sveriges Geolog. Und. Ser.
C n:r 152 sid. 39.
2) En utförlig beskrifning öfver Kinnekulles bergarter, i hvilken särskildt redogöres för
dessas praktiska användning, utgtfves inom kort af Sveriges Geologiska Undersökning.
3) Se beskrifningarna till de geolog, kartbladen »Öfvedskloster > och »Lund», Sveriges
Geolog. Und. Ser. Aa n:r 86.
4) Se S. L. Törnqvist, Öfversigt öfver bergbyggnaden inom Siljansomrädet i Dalarne,
Sveriges Geolog, lind. Ser. (i. n:r 56.
s) Se beskrifningarna till geolog, kartbladet »Trolleholm», Sveriges (ieolog. Und. Ser.
Aa n:r 87.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
