- Project Runeberg -  Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Officiel berättelse /
986

(1899-1900) [MARC] With: Ludvig Looström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Industriafdelningen med tillhörande grupper - Andra delen - LIII. Skeppsbyggen och sjöfart, af E. A. Smith

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som ångfartyg angår, icke ens kunnat hålla sig vid hvad den varit före 1880
utan nedgått högst betydligt.

Samtidigt har den utländska marknaden i allt högre mån måst anlitas
för att fylla det erforderliga tonnaget, som den inhemska industrien ej
förmått skapa.

Sålunda har inköpet af utländskt ångbåtstonnage, som 1880 var blott
124 tons, år 189(3 sprungit upp till 27,314 tons, hvilket redan i sig är ett
sorgligt vitnesbörd om vår varfsindustris tilltagande oförmåga att fylla landets
behof af lastrum. Men än värre ter sig saken, då man besinnar, att ej ens
»trävarfven» kunnat hålla jemna steg med efterfrågan af segelfartyg, utan att
deras leveranskraft nedgått i så hög grad, att, när 1880 bygdes för städer och
köpingar inom landet 6,600 tons, denna byggnadsverksamhet 1896 nedgått till
883 tons, under det att samtidigt importen från utlandet, som 1880 var ungefär
lika stor som den inhemska tillverkningen eller 6,123 tons, ej allenast hållit
sig uppe, utan 1896 stigit till 8,295 lons eller omkring tio gånger det tonnage,
som vi sjelfva kunnat skapa.*

Se vi nu på den andra tabellen, så te sig förhållandena ej fullt så dystra,
ehuru långt ifrån tillfredsställande. Hvad segelfartygen vidkommer, synes, att
för riket i dess helhet år 1894 bygdes blott 1,380 tons, då däremot 1897
bygdes ungefär dubbelt eller 2,749 tons. Emellertid ha samtidigt inköpen från
utlandet mera än fyrdubblats eller tilltagit dubbelt mot den inhemska
tillverkningen. Men se vi på ånghåtstlottan, så äro förhållandena än sämre.
År 1894 nybygdes sålunda i riket blott 779 tons ångare, som visserligen år
1897 stigit till 3,449 lons eller något mer än fyrdubblats. Men den utländska
marknaden har lemnat 4,144 lons 1894 mot 35,556 tons 1897. Det vill säga
importen af ångbåtstonnage har mer än åttadubblats, och sålunda samma
förhållande egt rum med ångbåts- som segelflotlan, eller att importen från
utlandet under de fyra åren 1894—1897 vuxit dubbelt så fort som våra
nybyggnader inom landet. Dessutom finna vi, att 1884 importerades fem å sex
gånger så stort ångbåtstonnage som det inom landet bygda, men att 1897
detta förhållande ökats till mera än det tiodubbla.

Slutomdömet om våra varf blir därför, att de äro alldeles för
otillräckliga i förhållande till landets behof. Anledningen härtill är jag ej kompetent
att i det hela framhålla, men de medverkande orsakerna till vår oförmåga
att kunna täfla med utländingarne i ångfartygsbyggnad torde bero på dels
dyrare materiel — i synnerhet livad jernplåt vidkommer — och dels
ogyn-sammare organisation samt kanske äfven något föråldrade arbetsmetoder och

* Framhållas bör dock, att segelflottans hela ökning ej utgöres af träfartyg utan att
jemväl inom denna del af handelsflottan jernfartyg böljat användas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 22 20:21:44 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/akisoff/1028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free