- Project Runeberg -  Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Officiel berättelse /
990

(1899-1900) [MARC] With: Ludvig Looström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Industriafdelningen med tillhörande grupper - Andra delen - LIII. Skeppsbyggen och sjöfart, af E. A. Smith

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Kronolots, som af okunnighet eller onppsåtligen genom vårdslöshet,
oförsig-tighet eller försummelse under lotsning sätter fartyg på grund, straffas med fängelse
i högst sex månader eller böter.

När kronolots för andra gången gjort sig skyldig till sådan förseelse,
skall han tillika dömas till afsättning, där ej synnerligen mildrande omständigheter
förekomma.»

Lotsen dömes således ej numera till döden för grundstötning, men
han kan vid ett upprepande af denna förseelse, äfven om den sker
»ouppsåt-ligen och genom oförsigtighet», sättas in sex månader i fängelse och förlora
sitt lefvebröd — och det är vackert så. Han har dessutom nu förlorat det
frikännande, som den gamla stadslagen af 1357 skänkte honom, i händelse
han grundstötte med fartyget under sjögång och våldsam storm.

Att lotsarne äfven i senare tider af de sjöfarande behandlats illa och
stått jemförelsevis rättslösa, därom vitnar en tilldragelse, som hände farfadern
till en nu i utkanten af Stockholms skärgård lefvande mästerlots.

Den nämnde farfadern var äfven lots — om jag minnes rätt,
lotsålder-man. Han kryssade under tjenstutöfning med ett hemkommande fartyg från
sjön och in i skärgården och befann sig på väg till Stockholm. Kommet
långt in i skärgården, öfverfölls fartyget plötsligt af tjocka, och innan man
hunnit vidtaga några åtgärder för att söka ankarsättning och ankra,
grundstötte fartyget. Lotsen, som stod bredvid skepparen på det s. k. akterdäcket
eller hyttaket, erhöll af denne en så kraftig örfil, alt han slungades i sjön och
där fann sin död.

Man bråkade ej med sådana småsaker i början af vårt sekel, och
händelsen allopp därför utan efterräkning för befälhafvaren, hvilken genom det
kraftiga uttryck, han gaf åt sitt dåliga humör, dock beröfvade en aktad man
lifvet och hans familj stöd och utkomst.

När under konung Gustaf I:s tid Sverige började skaffa sig både
örlogs-och handelsflotta, blef behofvet af lotsar än mer kännbart. Rikets största
skärgårdar finnas utanför Östergötlands, Södermanlands och Uplands kuster,
hvartill under konung Göstas lid koinmo åländska och den öster därom
liggande finska skärgården. Det var således klart, att här fordrades de flesta
lotsarne. Också utfärdades under den nämnde regentens och hans närmaste
efterträdares regeringar åtskilliga Kongl. bref, som beviljade lotsarne allt flere
friheter och rättigheter. Härunder grundlädes de s. k. loishemmanen, som
fritogos från vissa skatter, mot skyldighet att hålla lotsar för de sjöfarande
eller egentligen för kronans skepp.

Sålunda påminner konung Gustaf I den 22 Juni 1556 hertig Johan

O

därom, att det blifvit menige man utmed sjösidan på Aland, Nyland och
annorstädes älagdl all atlöna de styrmän, som åtagit sig alt styra konungens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 22 20:21:44 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/akisoff/1032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free