Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Industriafdelningen med tillhörande grupper - Andra delen - LIII. Skeppsbyggen och sjöfart, af E. A. Smith
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genom seglationsordningen den 15 Juni 1774 erhöll lotsverket elt godt
stöd, ty däri föreskrefs, att alla från öppen sjö kommande fartyg voro vid
150 daler silfvermynt i böter skyldiga att taga lots. Kort därefter insåg man
det olämpliga i att hafva centrala embetsverk i Karlskrona, och 1776 flyttades
de nyssnämnda inrättningarna åter till Stockholm.
Ehuru det gick snabbt nog att ordna lotsväsendet i riket i allmänhet,
stod dock Norrland i detta hänseende efter. Denna landsdel synes ej hafva
varit så beaktad, som den i senare tider blifvit, och det är ej synnerligen
länge sedan den till och med saknade tillförlitliga sjökort. Omkring 1726—
1738 förordnades rörande lotsinrättningen i Norrland, och å Gotland år 1727.
En vigtig tilldragelse inträffade 1809, i det att lotsverket då förenades
med den då nyligen inrättade sjömätningskåren (nuvarande sjökarteverket)
och stadgades, att chefen för denna skulle vara öfverdirektör och officerarne
vid kåren distriktschefer vid lotsverket. Detta var ett steg i rätt riktning, om
äfven modifikationer kunnat göras. Att de, som hafva till uppgift att ordna
och fullständiga säkerhetsanstalterna för sjöfarten, äfven böra kunna uppmäta
och kartlägga farvattnen är alldeles klart, och så är väl äfven förhållandet
numera, ehuru nuvarande distriktschefer (loiskaptenerna) genom en mängd
andra tjenstegöromål äro hindrade att sysselsätta sig med mätningar och
lödningar annat än tillfälligtvis. Så mycket nödvändigare är det därför, att
mellan de nu skilda verken ett enigt samarbete råder, ty båda gagna ju
samma sak.
Den 9 Juli 1862 utfärdades, efter flere föregående ändringar, en ny
förordning och tjenstgöringsreglemente för lotsverket och slutligen de nu
gällande författningarna den 15 Februari 188i.
5. Lotsarnes aflöning, lotspenningar, fyr- och båkmedel m. m.
Bestämmelserna rörande den ersättning, som borde tillkomma styrman eller
lots för verkstäld lotsning, hafva både före och efter lotsverkets genom 1696 och 1697
års författningar skedda ordnande varit olika, såväl hvad beräkningsgrund som
belopp beträffar. Såsom här förut är omförmäldt, hade i äldsta tider lotsarne eller de
s. k. styrmännen egentligen till skyldighet att lotsa kronans fartyg, i ersättning
hyar-för dem eller deras hemman förunnades åtskilliga friheter, hvarjemte de under
vissa omständigheter egde uppbära lotspenningar enligt faststälda lotstaxor, inrättade
för att tillämpas efter olika förhållanden, beroende af lokal, fartygets nationalitet,
destination och last m. m.
Under vissa perioder hade lotsarne skyldighet att lotsa kronans fartyg utan
kontant ersättning, under andra åter mot halfva eller hela lotspenningar enligt
taxa. I slutet af 1600-talet fick lotsverket fullständigare organisation, och
personalens ställning blef därefter god. Men den försämrades längre fram af förändrade
sjöfartsförhållanden, minskad handel och därmed minskade inkomster för lotsarne.
Regeringen visade visserligen benägenhet att vid midten och slutet af 1700-talet upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
