- Project Runeberg -  Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Officiel berättelse /
995

(1899-1900) [MARC] With: Ludvig Looström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Industriafdelningen med tillhörande grupper - Andra delen - LIII. Skeppsbyggen och sjöfart, af E. A. Smith

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

högst olika, ehuru de alltid utgöra ett sant uttryck af lotsarnes arbete. Således
lemnade lotspenningarna, som i regeln fördelas i lika »lotter» mellan de vid hvarje
plats lotsande, år 1897 hvarje lots vid Gefle lotsplats en inkomst af 4,500 kronor,
vid Oxelösunds lotsplats 3,730, vid Liggskärs 3,396, vid Hernö 3,275, vid Malmö
3,219 kronor o. s. v. Däremot funuos andra lotsplatser, vid hvilka lotslotten var så
ringa, att det var alldeles omöjligt för lotsen att lefva af sitt yrke, såvida han ej
uppbure en viss lön, som kan variera mellan 60 och 600 kronor om året. Sålunda
var minsta lotslotten år 1897 vid Kåreholms lotsplats å Oland 19 kronor, vid
Engelholms 62, vid Borgholms 66 o. s. v. Under år 1897 intjenades af lotsarne vid
65 lotsplatser öfver 1,000 kronor pr man, vid 23 platser mellan 1,000 och 500
kronor samt vid de öfriga 42 platserna mindre än 500 kronor.

Man har vid flere tillfällen sökt framhålla, att detta sätt att låta lotsarne å
hvarje plats uppbära och sig emellan i lika lotter dela de influtna lotspenningarna
skulle vara olämpligt, emedan det lemnade medlemmar af samma rang och inom samma
kår så olika lefnadsvilkor. Det vore bättre att låta lotspenningarna ingå till statskassan,
säger den med förhållandena ej hemmastadde, och i stället aflöna lotsarne med fast lön.

Häremot anföres, att det ej vore lämpligt för staten att gå i spetsen för
socialistisk propaganda, ty socialism vore det naturligtvis, om jag toge öfverskottet från
en lotsplats och utdelade det till en annan. Det vore med andra ord detsamma som
att låta en del af lotspersonalen, hvilken arbetar kanske hela året om i alla himlens
väder, föda den andra delen, som tillbringar sin tid i frid och ro hemma i stugan.

Talet om rang och därmed följande samhällsställning är ej heller alldeles
rigtigt. Lotsen är civil, och hans rang mätes ej inom kåren af de chevroner, han bär
på armarna, utan snarare af den intelligens, hvaraf han är i besittning, af det vetande,
han har inhemtat; och i detta hänseende råder en himmelsvid skilnad mellan
lotsarne vid bättre aflönade lotsplatser och vid dem med sämre inkomster. Vid de förra
är det i allmänhet regel, ja fordras det stundom rent af, att lotslärlingen, innan han
befordras till lots, aflagt minst styrmansexamen vid någon af rikets navigationsskolor,
och att han kan tala engelska. Detta åter igen förutsätter en merendels långvarig
praktik på utländska, i transoceanfart begagnade fartyg. Lotsarnes andliga värde är
också till följd häraf mycket olika vid olika aflönade platser. Till allt detta kommer,
att lotsarne sjelfva äro belåtna med sina nuvarande befattningar och i allmänhet
jemväl med sina löner, att den i pekuniärt hänseende sämre lottade lotsen genom
fiske eller andra biförtjenster kan söka sig en motvigt till de små inkomster, tjensten
lemnar, att lotsstyreisen genom s. k. uppmuntringspenningar lemnar de senare en
skälig godtgörelse, att de nuvarande lotsarne ej kunna beröfvas den af kastning af sitt
arbete, som dem blifvit garanterad, och slutligen, att öfvergångsperioden mellan
nuvarande och ett ändrad t aflöningssystem med fasta löner skulle alstra en mängd
förvecklingar och troligen missbelåtenhet vid flere platser, där lotsar med gamla och nya
aflöningsförmåner måste samarbeta. Till allt detta kommer ännu en omständighet, som
bör beaktas, nämligen huruvida det kan vara välbetänkt att fråntaga lotsen den
stimulus, som ligger däri, att han ser sin påpasslighet och sitt arbete direkt belönas i
samma proportion som de anlitas, med andra ord, om ej våra nu dugliga lotsar skulle
något försämras, om aflöningen gjordes oberoende af deras arbete och endast beroende
af deras nödtorftigaste lefnadsbehof. Se vi på andra länder, såsom England,
Frankrike, Amerika m. fl., så finnas där lotsar, hvilkas inkomster vida öfverstiga de hos oss
bäst aflönade lotsarnes.

Fyr- och bdkmedcl eller den afgift, som af sjöfarten erlägges för underhåll af
de maritima säkerhetsanstalterna och hvaraf lotsverkets hela tillvaro och förmåga af
utveckling äro beroende, utgå enligt Kongl. kungörelsen den 14 Juni 1894 för fartyg,
som ankommer från eller afgår till utrikes ort, med 25 öre för hvarje ton af dess
afgifspligtiga drägtighet enligt mätbref, under vissa förutsättningar rörande antalet
resor m. m. Det är således, såsom tillförene nämnts, endast den utländska sjöfarten,
som denna beskattning påhvilar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 22 20:21:44 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/akisoff/1037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free