- Project Runeberg -  Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Officiel berättelse /
996

(1899-1900) [MARC] With: Ludvig Looström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Industriafdelningen med tillhörande grupper - Andra delen - LIII. Skeppsbyggen och sjöfart, af E. A. Smith

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rörande fyr- och båkafgiften ha, sedan dess första utdebiteringar började,
stora förändringar naturligtvis egt rum. I äldre tider erlades af fartyg s. k.
båkpen-ningar endast i vissa hamnar, men 1758 faststäldes en ny båkafgift, utgörande för
främmande två tredjedelar och för inhemska fartyg hälften af lotspenningarna enligt
taxorna, dock utan rubbning i de förut bestämda fyrpenningarna eller i kontrakt om
de enskilda fyrbåkarnas underhåll, eller i den båkafgift, som vissa städer åtagit sig
att betala.

Sedermera hafva till lots- och fyrinrättningens underhåll under olika
benämningar och enligt ofta förändrade stadganden i afseende såväl å belopp som skyldighet
att erlägga dem, afgifter beräknats och utgått i förhållande dels till fartygets
djupgående och lotspenningar och dels till lästetalet, ända till dess att det senare i Kongl.
lotsförordningen den 16 Maj 1827 bestämdes såsom enda grunden för fyr- och
båk-afgiftens beräknande, hvarjemte stadgades, att densamma skulle af tullkammare
uppbäras.

Enligt Kongl. förordningen den 9 Juli 1862 skulle fyr- och båkafgift af både
utrikes och inrikes sjöfarten erläggas för såväl lastade som barlastade fartyg, men
genom Kongl. kungörelsen den 28 September 1869 har inrikes sjöfarten blifvit
befriad från erläggande af denna afgift.

Tullverket uppbär fortfarande fyr- och båkafgiften och erhåller härför en
provision af 2 proc. af det uppburna beloppet.

6. Sjömärken och fyrar.

Sjömärken, så väl fasta båkar, kummel, stänger m. m. å land som äfven
flytande prickar, remmare, bojar m. fl., förankrade i sjön, hafva sedan urminnes tider
varit vanliga säkerhetsinrättningar vid eller i de svenska farvattnen, hvaremot fyrar
torde tillhöra en senare period. Offentliga påbud om flytande och fasta sjömärken
känner man dock först från konung Gustaf I:s regering, ehuru sådana troligtvis
funnits jemväl dessförinnan. Den 20 Augusti 1550 utfärdade nämnde regent till Henrik
Claesson Horn och Nils Boije samt den 10 Sej>tember 1555 till Simon Thomas Tawast,
Göran Jansson och Ragwald Halwarson bref rörande märkens utsättande i finska
skärgårdarna. I det förra brefvet, som afser farleden till Helsingfors, befalles, att
skärgårdsbönderna skola utmärka därinvid såväl inom- som utomskärs belägna grund
medels stora kvastar och rysken på båda ändar af grunden. Det var således samma
sorts sjömärken, som ännu användas, om de än torde varit mindre. Konung Karl IX:s
bref den 17 Oktober 1606 till slottsfogden på Elfsborg, Söfring Jönsson, innehåller,
att, »som ytterst bland klipporna i skärgården behöfdes några märken, hvarefter de
främmande kunde komma till hamnar, om så mörkt vore, att de icke eljes kunde
ledsaga sig till sådana, Söfring Jönsson skulle allestädes, hvar så lägenhet kunde
tillsäga, dock synnerligen på Vingh och Galterö (Vinga och Galtö, mellan hvilka stora
farleden till Göteborg går), låta samma höst uppsätta märken och vetar, dock så att
man, när man ville, kunde hugga dem neder».

Sedan i Kongl. Maj:ts resolution den 26 November 1660 å städernas
besvär förklarats, att befallning om löngrunds och skärs utmärkande skulle utfärdas,
när specifikation inkommit å de höfdingdömen, under hvilka de sorterade, så
anbe-faldes genom Kongl. plakatet den 10 December 1674 och Kongl. förordningen den 1
Mars 1680, att på vanliga och nödtorftiga ställen i skeppsleden skulle vårdkasar och
remmare af lotsmännen upprättas och vidmagthållas efter en viss fördelning af skären
dem emellan, så att hvar och en visste, hvilka remmare han årligen borde sköta.

An i dag fördelas prickarna, som tillhöra en viss lotsplats, i vissa skiften,
som årligen ombytas mellan platsens lotsar, på det de må noga lära känna alla
grunden inom sitt prickningsområde. Lotsen svarar alltid för, att hans prickskifte är i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 22 20:21:44 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/akisoff/1038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free