Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Industriafdelningen med tillhörande grupper - Andra delen - LIV. Den svenska fiskerinäringen, af Rudolf Lundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(5. Införande af nya fiskemetoder och redskap samt fiskebåtar.
Till åtgärder för fiskerinäringens förbättrande hör älven införande af
nya redskap och fiskesätt. Härvid måste man dock gä till väga med en viss
varsamhet, ty det är ej alldeles gifvet, att redskap med stor fångstförmåga just
äro de förnämligaste för fisket, enär stora fångster ofta äro svåra att med
fördel afsälta, och dylik redskap kan hafva ödesdiger inverkan på fisktillgången.
De leda lätt till roffiske och hvad man kallat »öfverfiskning» eller för hårdt
anlitande af fisktillgången. Detta sistnämnda gäller l. ex. om de under nu
ifrågavarande period införda s. k. finska storryssjorna, om hvilka häftiga tvister
egt rum och som vid vissa delar af vår östra kust (den enda där de
förekomma) t. o. m. blifvit på befolkningens enhälliga begäran alldeles förbjudna.
En fiskemetod, som ansetts fortjent af allmännare införande, är däremot s. k.
drifgarnsfiske. Detta fiskesätt, som sedan uråldriga tider brukats vid de öppna
kusterna af Skåne och Blekinge samt kring Gotland, användes såväl för sill
eller strömming som älven för lax och, vid vestkusten, för makrill, samt skiljer
sig från det vanliga fisket med faststående, vid bottnen medels ankare (draggar)
fastsatta garn (nät) därigenom, alt de med hvarandra förbundna garnen genom
en lina (drillinan) fästas vid båten, hvarefter denna lemnas att jemte
garnlänken drifva med den för tillfället rådande strömmen, med garnen flytande
mer eller mindre nära vattenytan. Fisket sker under natten, och garnen få
drifva en eller annan timme. Vid öppna kusten hafva förhållandena tvingat
lill detta, om storm påkommer, farliga och, ifall omständigheterna tvinga till
alt kapa garnen ifrån sig, förlustbringande fiske, medan däremot skärgårdsbon
föredrager att fastsätta garnen och först sedermera taga upp desamma. Försök
att lära äfven skärgårdsbefolkningen alt, vid vissa tillfällen åtminstone,
begagna drifgarn hafva under ifrågavarande tidrymd egt rum utefter hela
Östersjökustens skärgård ända upp lill Norrbotten och äfven delvis lyckats
slä an, så att denna fiskemetod vid vissa tillfällen under sommaren
an-vändts. Äfven i Bohuslän hafva dylika försök skett med anslag af statsmedel,
egentligen i syfte att få det stora sillfisket att öfvergå från vadfiske inne i
fjordarna till drifgarnsfiske i öppna sjön efter skottarnes mönster. Härom
utspann sig i början på 1880-talet en Ullig strid. Men de gjorda försöken torde
väl bidragit till att äfven drifgarnsfiske efter sill numera, livad södra delen af
länet beträffar, kommit allmänt i bruk för sillfiske under början af hösten
före de stora sillmassornas insteg i skärgården. Den med drifgarn i öppna
sjön fångade sillen är i allmänhet af bättre beskaffenhet och betingar högre
pris än den notfångade sillen.
För sillfiske infördes på 1880-talet i Bohuslän ett amerikanskt fisk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
