Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Industriafdelningen med tillhörande grupper - Andra delen - LV. Elektriciteten vid utställningen, af G. R. Dahlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ampere och potentialen eller spänningen i volt, och man kan medels
transformatorerna utan någon väsentlig uppoffring af arbetet förvandla en ström
af liten styrka och hög potential lill en annan af stor styrka och liten
potential eller ock i motsatt ordning. Så t. ex. har man för belysningen af mer
aflägsna delar af utställningsområdet, på sätt vi ofvan angifvit, gjort bruk af
enkelfasvexelström, hvilken af maskinen lemnades med 1,000 volt och med
denna spänning fördes genom jemförelsevis smala ledningar lill de pä långt
håll i närheten af de ställen, som skulle belysas, uppstälda transformatorerna,
där spänningen nedsattes till antingen 2 X 110 eller 110 volt, men
strömstyrkan i stället erhölls så mycket större. Genom denna anordning vinnes
den betydande fördel, att man kan använda hufvudledningar af långt mindre
tvärskärning och således långt mindre kostsamma, än om man skulle direkt
alstra strömmar med den låga potentialen och i stället med större ampéretal,
ty tvärskärningen till ledningen måste tagas så mycket större, ju ansenligare
strömstyrkan är, men är däremot oberoende af antalet voll i ledningen. Med
andra ord: för att öfverföra det elektriska arbetet på stora afstånd är det
ekonomiskt fördelaktigast atl använda vexelström af högt volttal, som
sedermera nedsättes medels transformatorer. Dessa äro elt slag af
induktionsapparater, hvilkas verkningssätt och egenskaper de i flere afseenden ega.
De å utställningen använda transformatorerna voro af Allmänna svenska
elektriska aktiebolagets tillverkning och af Jonas Wenströms system.
Enkel-fasvexelströmmens transformatorer voro inneslutna i särskilda små hus, så
atl de voro otillgängliga för obehöriga, en försigtighetsåtgärd, som alltid är
nödvändig, när höga potentialer förekomma. Dessa små hus utgjordes i detta
fall af murade kurar med tak af plåt och dörr af spegelglas. Den primära
1,000 volts ledningen kom bakom kuren till en stolpe, i hvars topp ett
säker-hetsstycke af nysilfver var uppsatt. Härifrån fördes ledningen inuti ett
jern-rör till kuren. Detta rör var anbragt i ledande förbindelse med jorden.
Ledningen i transformatorhuset förde lill en å en marmortafla anbragt glastäekt
afstängare. Å samma talla funnos äfven säkerhetsstyckcn för transformatorns
sekundära ledningar. 1 allmänhet var blott en transformator anbragt i
hvar-dera kuren, men i sagogrottans kur voro två transformatorer insatta.
Sammanlagda kapaciteten hos de i kurar befintliga transformatorerna var 120,7
kilowatt. De största af dem hade 20,2 och de öfriga 17,5, 11,5 och 7,«
kilowatts kapacitet. Men dessutom var en liten transformator å endast 2,7
kilowatt uppsatt på en stolpe för marinskådespelets glödlampor. Denna
transformator var innesluten i en vattentät jernlåda.
Såsom vi ofvan anfört, hade äfven vid trefasvexelströmledningar (>
transformatorer användts för nedsättning af potentialen, emedan denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
