Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Industriafdelningen med tillhörande grupper - Andra delen - LV. Elektriciteten vid utställningen, af G. R. Dahlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glimmer isolerade jernplåtremsor, och dessa slöto därjemte den magnetiska
ledningen i den jernkärna, som tillhörde det sistnämnda motståndet.
Härigenom åstadkoms en fasförskjutning i den sjclfinduktion egande grenen, och
sålunda blef det möjligt alt sätta induktorn i rotation, så vida motorn var
obelastad. Sedermera utkopplades de båda motstånden, och trådlindningarna
förenades i följd, hvarefter motorn verkade såsom vanligt och kunde belastas.
Äfven induktorns jernkärna hade två trådlindningar inlagda i samma hål vid
kärnans omkrets. Den ena var af fin koppartråd med strållindning, den
andra af grof koppartråd med trefasstjernlindning. Medels ett
centrifugal-kontakt kortslötos vid en viss hastighet de tre grenarna af sistnämnda
lind-ning. Härmed afsågs, att vid igångsättningen ett stort kraftpar skulle
före-finnas och att sedermera, då maskinen kommit i gång och trefaslindningen
var kortsluten, eftersläpningen skulle blifva ringa. Vid de förut använda
maskinerna af detta slag har belastningen skett genom att drifremmen slagits
öfver från den lösa till den fasta remskifvan. Men för all underlätta
igångsättningen, hvilken för dessa motorers användande inom industrien är af
ganska stor praktisk betydelse, hade vid dem införts en automatisk
friktionskoppling. Denna var anbragt inuti remskifvan, hvilken satt lös på axeln,
och när, såsom nyss hlifvit antydt, induktorn började rotera och därmed
axeln, fasthölls remskifvan af remmens spänning. Friktionskopplingen bestod
af fyra bronsklotsar, som genom lika många spiralfjädrar drogos i riktning
emot axeln. Genom centrifugalkraften motvägdes fjäderkraften, och när
rotationshastigheten uppnått en viss gräns, fick den förstnämnda kraften
öfver-vigt och klotsarna tryckte skifvans inre sida. Denna var beklädd med läder,
så att friktionen blef tillräckligt stor för att medföra remskifvan, hvarigenom
arbetsmaskinen sattes i rörelse.
Såsom vi ofvan antydt, var det dock trefasmotorer, som förnämligast
användes vid den elektriska arbetsöfverföringen inom utställningen. Dessa
erbjuda ock betydande fördelar, af hvilka deras enkelhet i anordningen samt
bekväma skötsel säi’skildt må framhållas. Antalet af dylika motorer, som voro
i gäng vid utställningen, uppgick till 24 med en sammanlagd effekt af 58
hästkrafter, af hvilka den största å 2(1 hästkrafter var uppstäld under golfvet i
H. Mannstaedts paviljong. Dessa motorer voro af den vanliga konstruktionen
med roterande induktor med kortsluten lindning.
Vid Allmänna svenska elektriska aktiebolagets utställning i
maskin-hallen förekom äfven en trefasmotor å 3 hästkrafter, som var försedd med
en särskild anordning för att kunna efter behof reglera hastigheten. Detta
är ett vid arbetsfördelning med trefasström mycket svårt problem, hvilket
tagit i anspråk flere konstruktörers uppfinningsförmåga. Vanligen har man sökt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
