Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Industriafdelningen med tillhörande grupper - Andra delen - LV. Elektriciteten vid utställningen, af G. R. Dahlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tid, i det att med ett enda par kolspetsar denna tid, enligt tillverkarnes
uppgift, skulle vara
vid 4 ampere ström 220 timmar
» 5 » » 160-180
» 6 » » 130 —160
Detta erhålles genom att kolspetsarna äro inneslutna i ett dubbelt
glasomhölje, två s. k. »glober», så att endast en mycket långsam förbränning
af kolet eger rum. Den förut vanliga formen hos kolhållaren är för den skull
ersatt med en från lampans öfriga delar lätt frånskild del. Såväl sjelfva
hållaren som det däri fästa kolet matas genom en mekanism, som utgöres af
ringar, hvilka gripa omkring den öfre positiva elektroden och meddela den
en jernn och mycket långsam rörelse. De särskilda regleringsdelarna, såsom
ankare, mataremekanism, utkopplingsordning o. s. v., äro symmetriskt eller
koncentriskt anbragta. Den yttre globen är öfverallt lufttätt förenad med
lampan, med undantag för dess undre del, där en öppning finnes, tillräckligt
stor för rengöring af lampan och för kolens införande. Öppningen slutar dock
med ett utåtfjädrande plåtlock, hvarigenom luft och utvecklade gaser kunna
utströmma, men endast en ringa luftmängd insläppes. Uppåt är globen
medels en asbestpackning lufttätt förenad med den undre negativa kolramen.
Denna jemte globen påskrufvas öfre delen af lampan, som innehåller
reglerings-mekanismen. Det inre omhöljet är cylindriskt och upptill försedt med ett
löst påliggande plåtlock, som medgifver gasernas aflägsnande till den yttre
globen. När strömmen slutes och ljusbågen alstras, upphettas luften i det
inre omhöljet och en del däraf utströmmar till yttergloben, så att i det förra
en luftförtunning eger rum. Yttergloben upptager denna luftmängd, men i
stället utdrifves en motsvarande mängd kall luft genom det fjädrande
plåtlocket i botten. I det inre omhöljet förtäres snart syret, och slutligen återstå
hufvudsakligen kväfve och koloxid, som skydda kolspetsarna mot förbränning.
Den yttre belysningen vid utställningen uppehölls uteslutande medels
dylika Jandusbåglampor, anbragta två och två i serie med 220 voltspänning,
d. v. s. 110 volt pr lampa och 4 ampere strömstyrka. Den för ljusbågen
disponibla potentialskilnaden var dock vida mindre, emedan ett motstånd är
anbragt i livarje lampa. För den inre belysningen begagnades shuntlampor
å 110 volt och 5 ampere. För den officiela ytterbelysningen användes 225
och för den officiela innerbelysningen 34 Jandusbåglampor, men dessutom
voro flerestädes de olika paviljongerna försedda med dylika lampor.
Bland ulstälda båglampor af svensk tillverkning är för öfrigt att nämna
en elektrisk båglampa med regleringsmekanism från mekanikern Carl Aiu/ust
Nilsson i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
