- Project Runeberg -  Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Officiel berättelse /
1050

(1899-1900) [MARC] With: Ludvig Looström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Industriafdelningen med tillhörande grupper - Andra delen - LV. Elektriciteten vid utställningen, af G. R. Dahlander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Efter att nu hafva tagit i betraktande det område af elektrotekniken,
sådan denna uppenbarade sig vid Allmänna konst- och industriutställningen i
Stockholm år 1897, hvilket afser frambringande och användande af starka
strömmar, skola vi öfvergå till svagströmstekniken, ett fält af elektricitetens
tillämpningar, som i betydelse och intresse icke står efter det förutnämnda.
Vi ha därvid att i första rummet taga i betraktande Aktiebolaget L. M.
Ericssons iV C:o i Stockholm utställning af telefon- och telegrafapparater samt af
i samband härmed varande mätinstrument af olika slag. Denna firma,
hvars betydande fabriksanläggning i sitt slag utan tvifvel är en af de
förnämsta, om icke den förnämsta i verlden, och hvars fabrikat vunnit
användande i liere verldsdelar, hade i maskinhallen anordnat sin rikhaltiga
utställning, för hvilken vi här endast kunna i största korthet redogöra. Hvad först
beträffar telefonapparaterna, voro dessa förnämligast sådana, där för
uppringning af telefonabonnenter begagnas magneto-elektrisk apparat, kallad
in-duktor, som alstrar strömmar af vexlande riktning; men äfven förekommo
sådana apparater, där för samma ändamål, ehuru endast för lokal telefoni,
begagnas galvaniskt batteri. Vanligen ha nyssnämnda induktorer tre
stål-magneter, hvilka ringa genom ett motstånd af 20,000 ohm, men för
interur-bana ledningar användas fyra eller fem stålmagneter. Mellan dessa fans en
kärna af pressad jernplåt med därpå upplindad, isolerad koppartråd, och när
denna kärna kringvreds, alstrades strömmar af vexlande riktning, genom
hvilka ringklockan å den mottagande apparaten kom i verksamhet.

Vid bordapparaternas induktorer voro apparatfötterna af stal och
utgjorde magneterna. Den spänning, som induktorerna lemnade, uppgick till
35—70 volt. Här begagnades uteslutande till afsändningsapparat
kolkorns-mikrofoner, som ega den fördel framför de förr begagnade apparaterna, att
de tydligare återgifva ljudet samt äro mycket lätta att justera, hvilket helt
enkelt sker genom mikrofonens skakning, då kolkornens läge förändras.
Mikrofonerna voro antingen fästa med en särskild hållare på apparaten eller
ock förenade med hörtelefonen till en handmikrotelefon. När man efter
uppringningen upplyfte denna eller handtelefonen, omkastades ledningen inom
telefonapparaten på så sätt, att, när icke längre handapparatens tyngd tryckte
pä häfstången eller gaffeln, denna lyftes upp genom en fjäder. Ringklockan,
som förut varit inkopplad i ledningen, utkopplades nu ur denna, och
telefonering kunde försiggå.

Vid de utstälda telefonapparaterna förekommo tre olika anordningar för
att vid uppringningen förhindra strömmen att gå genom induktorlindningens
stora motstånd, och af dessa voro två grundade på centrifugalkraften och den
tredje på förskjutning af induktorns drifaxel, så att lindningen blef shuntad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 22 20:21:44 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/akisoff/1092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free