- Project Runeberg -  Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Officiel berättelse /
1052

(1899-1900) [MARC] With: Ludvig Looström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Industriafdelningen med tillhörande grupper - Andra delen - LV. Elektriciteten vid utställningen, af G. R. Dahlander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den maskininduktorer, som ständigt höllos i gång. För öfrigt voro borden
på snörparen försedda med häfstångomkastare, som kunde gifvas tre olika
ställningar. Vid ett utstäldt bord för 50 linier begagnades den anordning, att,
i stället för den vanliga klaffluckan, klaffarna hade en rund skifva, som var
vridbar kring två vertikala tappar. Vid uppringningen attraherades ankaret,
till följd hvaraf skifvan kringvreds och visade numret. På samma gång slöts
kontakt till ett batteri, hvarifrån en ström utgick, genom hvars verkan
ankaret kvarhölls. Vid proppens insättning i sin jack afbröts denna ledning, och
skifvan vreds tillbaka i sitt ursprungliga läge.

Såsom bekant användas numera vid större telefonstationer
multipelbord så inrättade, att samtliga telefonisterna kunna omedelbart och hvar för
sig utföra kopplingen till samtliga abonnenternas linier. L. M. Ericsson hade
å utställningen tre olika typer af sådana multipelbord. Vid de minsta,
af-sedda för högst 3,000 abonnenter, funnos tre expeditionstält i bordet med 100
nummer i hvartdera fältet. I ett sådant fält funnos 18 snörpar med
häfstångomkastare och afringningsklaffar, de sistnämnda skyddade af glasskifvor.
Multipeljackarna voro indelade i lister med 20 nummer i hvardera, och lågo
fem af de förstnämnda i samma horisontala rad af bordet. Ett batteri, hvars
ena pol stod i förbindelse med jorden, slöts, när en propp fördes mot en
jackhylsa i bordet, och om telefonen hölls till örat, hördes en knäpp, ifall
den mot hylsan Svarande ledningen var upptagen. Vid ett större
multipelbord för högst 8,000 abonnenter, hvilket blifvit utfördt för Helsingfors
telefonstation, funnos äfven tre expeditionsfält, men med 140 nummer i hvartdera
fältet. Det största af borden, hvilket var utfördt för Köpenhamns
telefon-förening, var afsedl för högst 10,000 abonnenter. I motsats till de båda
föregående var det anordnadt med enkla snören i stället för snörpar, så att för
hvarje abonnent funnos ett snöre och en omkastare. Äfven detta bord
hade tre expeditionsfält, men hvart och ett för blott 80 nummer.
Signal-klaffen tjenstgjorde tillika som afringningsklaff, och för hvarje sådan klaff
fans ell relais, hvarigenom klaffen utbröts vid en propps insättning i jacken.

Bland de öfriga af L. M. Ericsson & C:o utstälda elektriska apparaterna
må anföras:

Fälttelegraf med skrifmaskin och väckare, anordnad som en vanlig
galvanisk ringklocka med sjelfafbrytare, omkastare, strömledare, linievexel,
galvanoskop, åskledare m. m.

Jernvägstelegraf med skrifmaskin och öfrigt tillbehör.

Brandtelegraf och brandsignalapparat, äfven en specialitet för nu
ifrågavarande firma, som utfört anläggningar af detta slag i flere af Sveriges och
grannländernas städer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 22 20:21:44 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/akisoff/1094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free