Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första föreläsningen - 3. Channings barndom och ungdom. Förutsättningar till hans framtida storhet och betydelse. — Barnet och ynglingen. — Början af Channings offentliga verksamhet. — Brytning med kalvinismen. — Vänner och fiender. — Metafysik och praktisk religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
första predikningar gjorde — borde mera hålla sig till
betraktelser öfver »Grud och själen, heligheten och
synden», men icke så mycket yrka på
samhällsförbättringar, på att alla menniskor skola uppfostras, krig och
slafveri afskaffas o. s. v. De önskade, att han ville
endast »predika evangelium». Ja väl, han predikade
evangelium, men icke såsom de klenmodige ville hafva
det, utan såsom han med sitt förnuft funnit det i
skriften. Hellre ville han i sin kyrka eller annanstädes
tala för ett litet fåtal åhörare och då vara ett
oförfä-radt sanningsvitne, än i ståtliga domkyrkor predika
för stora skaror, ärad och uppburen, men utan att våga
ärligt säga sin mening. Ehuru fördomarnes makt var
så stor, att han icke ens kunde få en mot slafveriet
riktad kungörelse uppläst från sin egen predikstol,
ökades imellertid allt jemt hans inflytande.
Motstån-darne kunde icke hindra den stigande tillströmningen
af nya vänner.
I Boston vardt den milde religionsläraren
småningom en makt, som inom vida kretsar uppvägde den
annars vanligen allherskande dollarns och som i sinom
tid sträckte sig långt utom Bostons och Massachusetts"
gränser. Denna makt eftersträfvade Channing blott
för att kunna varda sina medmenniskor till gagn och
välsignelse. För sig sjelf och sin familj* hade han
aldrig kraf på mera än en dräglig utkomst. Hvad
be-höfde han ock mera? Tomma utmärkelser af hvad
slag som helst skulle ha sårat en så ädel ande.
Hvil-ken annan än Grud kunde löna eller upphöja honom?
Han var trogen sitt kall. Det var hans pligt. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
