Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra föreläsningen. Channings lära om menniskonaturen - 2. Slafveriet. — Arbetarnes ställning. — Statsmannavishet. — Samhällets pligter mot de fattige och sjuke, de okunnige och brottslige. — Menniskokärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eör denna menniskokärlek, som satte det mildaste
hjerta i brand, finnes inga gränser hvarken på jorden
-eller i himmelen. I en afhandling om det
tillkommande lifvet säger Channing: »Vi må icke föreställa
oss, att de aflidne betrakta oss med jordisk
tillgifven-het. De älska oss mera än någonsin, men med en
ren och andlig kärlek. De hafva i detta hänseende
nu endast en önskan, nämligen den, att vi må göra
oss skickliga till att förena oss med dem i dessa
välviljans och fromhetens boningar, som de bebo. Deras
nndliga syn tränger in i våra själar. Kunde vi höra
deras röst, skulle den icke så mycket vara ett uttryck
Fråga den lilla flickan, som fått i uppdrag att se efter »ungen» och
hon kan ej gifva er annat svar än: »hon är ute». Jag undrar
alldeles icke på, att ni skyndar ut från denna bedröfliga syn och önskar
åter andas frisk luft, men jag vill blott tillägga, att hvad vi här
■skådat icke är höjden af eländet. Jag hörde nämligen för flere år
.sedan en fullt trovärdig person omtala, att det då fans ett folk,
som hade till födkrok att mottaga fosterbarn, samt att, då dessa
-efter hand afledo och, för att icke väcka uppseende, ej strax kunde
begrafvas, de formligen magasinerades, för att man antingen
småningom eller i klimp skulle kunna fa dem i jorden.
Med skäl kan man göra sig den frågan: finnes det då icke
någon lag, som skyddar dessa, de värnlösaste af alla skapade
varelser? Man far ju icke ostraffad misshandla ett kreatur, och den som
till samma grad ville svälta, pina och utarma egen eller främmande
hund, skulle af allmänna rättsmedvetandet stämplas såsom hård,
grym och omensklig. Hvad kan då vara orsaken, att samma
mensk-liga deltagande icke kommer det arma barnet till del? Hvarför tiger
man och skyndar förbi dessa gräsligheter? Hvarför blundar man
för den ohyggliga synen? Hvarför tilltäpper man sina öron för att
slippa förnimma det ömkliga kvidandet? Kanske skall ingen tro mig,
då jag svarar: man vill icke röra dervid; man vill icke afslöja
sanningen; man vill söka dölja de smygande brotten, emedan det skulle
fordras allt för dryga kostnader och för mycken möda för att sträcka
omtanken ända derhän.»
Unitarismens apostel. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
