Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra föreläsningen. Channings lära om menniskonaturen - 3. Kriget - 4. Uppfostran och undervisning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ljuda af förbannelse. Kunna vi förundra oss, att krig
har fortfarit att härja bland folken, under det krigets
anda blifvit närd inom kyrkans egen barm? Om
kristendomens rätta anda blifvit inskärpt med blott
hälften af det nit, som förslösats på tvetydiga och
omtvistade läror, så skulle inom kort en medverkan ha
blifvit väckt hos de kristna bland hvarje folk till
utbredande af fredens välsignelserika frukter.»
4.
Imellertid ligger det väl i sakens natur, att de sins
i mellan fiendtliga sekternas prester, som i kristendomens
namn bekämpa dess anda, fortfarande skola i
lyckligaste fall vara overksamme under arbetet för att
un-danrödja orsakerna till krig och andra mot
framåtskridandet fiendtliga makter. För öfrigt torde det här
vara af större betydelse att söka vinna barnens ledare
och lärare, då ett folks humanitet säkerligen ytterst
beror på dess uppfostran. Det är i denna fråga som
Channing går till djupet af sin aktning för
mennisko-naturen. Derifrån uppstiga dessa egendomligt sköna
tankar: »Helsen barnets inträde i verlden med tanken
på dess hemlighetsfulla storhet, med den tanken, att
en odödlig tillvaro tagit sin början, att Gud nyss tändt
en låga som aldrig skall slockna. Aktning för barnet!
Det är på denna grund all god uppfostran hvilar.
Aldrig skola vi förstå att uppfostra ett barn, innan vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
