- Project Runeberg -  Unitarismens apostel. Fyra föreläsningar /
91

(1882) [MARC] Author: Klas Pontus Arnoldson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde föreläsningen - 1. Channings ställning till unitarismen. Hans personlighet var det sannaste uttrycket för hvad som rörde sig djupast hos unitarierne; hans stora tankar kunde icke rymmas inom gränserna af någon sekt; han var en sanningsökare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den berömde unitariske predikanten d:r Henry
Whitney Bellows yttrade i sin predikan om samma
ämne: »Jag är ett af de icke särdeles många ännu
lefvande vitnena till den öfverväldigande makten i
Channings lefvande ord. Det fins intet ställe i Boston,
som för mig är så heligt som det gamla templet vid
Förbundsgatan, ty dit plägade jag som en tjuguettårig
yngling begifva mig (och detta var en väg af flere
engelska mil) hvarannan söndags morgon, under tvenne
kritiska år af mitt lif och mina teologiska studier,
för att höra Channing predika. Det fans förträfflige
predikanter att höra på mycket närmare håll; men i
Channings röst, hållning och blick var någonting som
skilde honom från dem såsom profeten skiljer sig från
presten. I sjelfva verket predikade lian icke i detta
ords vanliga mening. Klädd i prestdrägt som han
var, och iakttagande hela det yttre skick som tillhör
predikstolen, var det dock icke en predikant, utan en
apostel, som man såg och hörde. Till och med på
predikstolen lefde han hvad han såg och sade.
Men-niskonaturens storhet sken från hans vackra, af tanken
fårade och af ett inre ljus belysta panna; hans lifliga
blå ögon strålade utaf en åskådning af Gud och
syntes nästan såsom en öppen port för denna skinande
närvaro. Hans stämma, mild, afrundad, otvungen,
fulltonig, ehuru låg, dröjde likasom vördnadsfullt vid de
ord, som uttryckte hans käraste tankar, och bäfvade
af en städse tyglad men dock i hög grad meddelsam
känsla. Han var ögonblicklig i sina tankar, likasom
om de nyss blifvit födda i hans själ och tagit gestalt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:58:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/akpunitar/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free