Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde föreläsningen - 4. Slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försök att här i landet väcka ett något allmännare
intresse för det samma, än det, som hit intills kommit
det till del.
Någon skall kanske säga, att jag i min
framställning orättvist uteslutit eller åtminstone mildrat hvarje
skugga, att teckningen är alltför ljus för att vara sann.
Härtill vore det säkerligen mindre lämpligt att svara
med försäkringar om ett oveldigt begagnande af
källorna, än med att ödmjukt hänvisa till ett namn, som
är vördadt och älskadt af tusentals tänkande män och
kvinnor i vårt land, nämligen Theodore Parker. Hvad
denne Channing-unitarie (som den snillrike J. W.
Chadwick kallar honom) haft att anmärka mot
mästaren, har jag ’anfört, men jag har derjemte icke tvekat
att till den åsyftade anmärkningens förringande
meddela andre redlige Channing-unitariers utsagor.
Parker säger sjelf om Channing: »Det var hans samvete
och hans förtröstan på Gud som gaf honom hans makt.
Hvilken styrka ligger ej i mildheten, hvilken kraft i
sanningen, hvilken förtrollning i religionen! Denna
så späda och svaga röst, en röst lik en kvinnas —
hon hördes öfvér gatans buller och lagstiftande
församlingars prat; hon gick öfver Alleghanybergen, hon
gick öfver Atlantens brusande vågor och vardt en
välbekant och älskad röst i vårt moderland; denna hand
så tunn och spöklik att det tycktes att en månstråle
kunnat skina igenom henne — hon höll en spira, som
ingen krönt monark i vår tid skulle kunna föra —
rättvisans, den allt beherrskande trohetens spira.»})
*) Parkers saml. skr., sv. uppl., IV, 84—85.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
