Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fältet vidgas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Neutrala stater hafva rätt att förljuda krig,
som med sådan styrka skada deras egna
berättigade intressen.
Om två duellanter utkämpa sin tvist på
en enslig plats, där ingen kan skadas af deras
kulor eller svärd, så kan man ju utan mycket
men låta dem utöfva sin rätt att slås. Men
om de taga sig före att skjuta på hvarandra
å en folkrik gata, så kan ingen förtänka
polisen, att han tager dem om hand, emedan
deras gärning utsätter fredliga förbipasserande
för fara. På samma sätt med krig mellan
stater. De neutrala makterna hade föga
intresse af att hindra krig, då dessa icke gjorde
dem synnerlig skada; och man kunde äfven
bestrida deras rätt att ingripa. Men när,
såsom nu är fallet, krig icke kan föras utan att
hota en stor och tillväxande del af den
neutrala befolkningens intressen, till och med dess
bestånd, så är rätten att ingripa och afstyra
oomtvistlig.
Det värsta är, att det i grunden icke ens
är den krigförande nationen själf, som
därutinnan bestämt sitt öde. Detta afgöres af ett
fåtal politiska personer och militärer, hvilka
hafva helt andra intressen än näringslifvets.
Ofta hänger det på en enda man, och utan
öfverdrift kan sägas, att världens fred nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
