Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Landshöfdingetiden (1852-1855)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och af tidningarna; och min svärfar, som derom
erhållit flere bref från sina Stockholms vänner,
med för mig mera välvilliga än tillförlitliga
underrättelser, tillskref mig för att få veta, i
hvad mån dessa voro riktiga. Jag svarade honom, såsom
förhållandet var, att, om möjligen jag inom konseljen
blifvit ett ögonblick ifrågasatt, sådant troligen
numera icke vore händelsen; att alla dessa rykten
voro fullkomligt ogrundade; att ingen framställning
i detta hänseende, vare sig direkt eller indirekt,
blifvit mig gjord, och att, om emot förmodan denna
plats erbjödes mig, jag vore fast besluten att
undanbedja mig densamma, emedan jag icke
egde den enskilda förmögenhet, som ovilkorligen
erfordrades för
att kunna såsom sig bör på öfverståthållareplatsen
uppträda. Allt detta prat förstummades sedermera
innan kort, då vid årets slut öfverstelöjtnanten vid
lifregementets husarkorps grefve Jakob Essen Hamilton
blef till öfverståthållare utnämd.
Deremot dröjde det ej länge, förrän ett verkligt
erbjudande i samma riktning blef mig gjordt. En
eftermiddag under regementsmötet 1849 aflemnade
nämligen en ordonnans ett bref från statsrådet
J. F. Fåhræus, i hvilket han på konungens befallning
anmodade mig att påföljande morgon besöka honom. Jag
undrade mycket, hvad civilministern kunde vilja,
men erinrade mig slutligen, att landshöfdingen och
militärbefälhafvaren på Gotland, von Hohenhausen,
nyligen aflidit, och drog deraf den slutsats,
att man möjligen tänkte på mig vid platsens
återbesättande. Hela natten vägde jag i mitt sinne
alla de omständigheter, som talade för och emot
antagandet af denna befattning. Gotland befann
sig då i en vida mer afsöndrad ställning från det
öfriga Sverige än nu. Ingen ordnad ångbåtsfart, ingen
telegraf förenade denna ö med moderlandet. Postgången
var så oregelbunden, att år 1844 man samtidigt hade
erhållit underrättelse om Karl Johans död och hans
sju veckor senare inträffade begrafning. I händelse
af krig skulle ön hufvudsakligen vara öfverlemnad åt
egna krafter och svårligen kunna försvaras. Och till
denna aflägsna ort, detta obetydliga län, skulle
jag bannlysa mig sjelf och min unga hustru! Nej,
tusen gånger hellre förblifva hvad jag var! Med
dessa tankar instälde jag mig hos Fåhræus, som
ganska riktigt på konungens vägnar erbjöd mig den i
fråga varande landshöfdingebeställningen. Han ville
ingalunda godkänna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
